Exakt en månad innan Röhsska museet stänger kommer annonsen där Göteborg söker en ny museichef. Museet öppnar inte förrän sommaren 2018, men den intresserade har ändå bara 14 dagar på sig innan ansökan ska vara inne. Rätt snålt om förvaltningen söker brett över hela landet och personen kanske ska bestämma sig för att byta både jobb och hemort.
Bra är att blivande chefen måste ha högskoleexamen ”relevant för museets ämnesområden”. Röhsska har alldeles för länge letts av personer utan kunskap i vare sig design eller konsthantverk.
Inget museum kan nå framgång utan en chef som kan museets kärnverksamhet. Det visar tidigare avskräckande exempel som rekryteringen av Ted Hesselbom som själv medgav att han inte kunde något om museer utan bara var bra på marknadsföring (även om media under hans tid som chef mest skrev om hans egna skandaler). Eller senaste rekryten, Susanne Erixon, som enbart hade meriter i ledar-skap och körde personalen så i botten att museet nu ska stängas i 15 månader för att få ordning på de psykosociala problemen.
Inte bra är däremot att den blivande chefen samtidigt ska ha personal- och ekonomiansvar. Leda förändringsprocesser utifrån verksamhets- och brukarperspektiv. Arbeta med utveckling och tydliggörande av organisationen när det gäller roller, uppdrag, ansvar, samarbete, arbetssätt och processer. Jobba i delaktighetsprocesser i verksamhets- och organisationsutvecklingsuppdrag. Finns denna supermänniska? Behöver man inte vara två?
Av den blivande chefen krävs ett etablerat kontaktnät inom museets områden vilket är nödvändigt för att Röhsska åter ska ta plats som ett viktigt designmuseum i Sverige. Men det krävs även erfarenhet av situationsanpassat ledarskap, chefserfarenhet på strategisk nivå, erfarenhet av budgetansvar, att leda arbetsmiljöarbete, samverka med fackliga organisationer och gärna av att ha arbetat i en politiskt styrd organisation.
Jag säger det igen – finns denna supermänniska som ska få styr på ett museum som haft så stora problem? Och hur ska kulturförvaltningen bära sig åt för att hitta denne?
Jo, så här: I måndags lade man ut en digital annons på offentligajobb.se där den sökande hade två veckor på sig att söka. När man på söndag annonserar i dagspressen (förmodligen GP, DN och Sydsvenskan) har den sökande en vecka på sig att söka jobbet. ”Men dessutom sprider vi ansökan i relevanta nätverk i sociala medier där museichefer och andra rör sig”, meddelar förvaltningens kommunikationschef.
Varför så kort tid? Finns det någon intern sökande som lurar i vassen och redan uppmanats att söka? Eller någon extern toppkandidat som också tipsats om jobbet?
Jag söker utan framgång Britta Söderqvist, ny sektorschef för museerna i Göteborg, för att höra vems beslut det var att ha så oerhört kort ansökningstid och att inte gå ut med annons i dagspressen förrän veckan innan ansökan ska vara inne.
Läs även: "Vi skrev fel datum i annonsen"
Läs även om chockerbjudandet om avgångsvederlag.
