Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Roberto Saviano är författaren till boken Dödskyssen.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Empatilöst om maffians barnsoldater

Att ha kunskaper om en radikaliserad miljö räcker inte för att kunna göra läsvärd fiktion av den. Bella Stenberg imponeras inte av Roberto Savianos våldsamma barnmaffia.

Roman

Roberto Saviano

Dödskyssen – Camorrans barn del 2

Översättning: Ida Andersen

Brombergs

En tonåring ska hämnas ett annat barn genom att döda en nyfödd. Så inleds Dödskyssen, som följer upp en mammas uppmaning om vedergällning.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Italienaren Roberto Saviano blev känd genom sina maffiaavslöjanden i Gomorra 2006, och hans premiss för serien Camorrans barn är att skildra den yngre generation som tagit över i tomrummet efter de klassiska bossarna. Nicolas, Maradjan, är 17 år och gängledare. Kumpanerna i Barntrålaren kommer från vanliga familjer och lockas av snabba pengar istället för skolans mer långsamma och krävande väg till eventuell framgång. Gänget idoliseras och den negativa spiralen saknar slut. Allt yngre killar rekryteras för diverse småjobb. Den vänskap och lojalitet som påstås övertrumfa allt faller ändå offer för svek, rädsla och girighet.

Dödskyssen lider dock av samma problem som del ett, Blodsleken. Det är en sjuk och våldsam miljö, där Saviano raddar upp skjutningar, knarklogistik, vespajakter och uppgörelser istället för att gestalta. De ytligt filosofiska tankarna som inleder blir aparta och utkastade trådar följs inte upp. Helheten är jobbigt empatilös.

Inte minst för att det är svårt att veta om greppet är medvetet eller inte. För lika lite som vi har anledning att betvivla Savianos kunskaper om Neapel och camorran, lika stor anledning finns det att påpeka att han inte är någon god romanförfattare. När tonåringarna förblir klichéer – är det för att han ser dem så eller för att han inte förmått mejsla fram dem och deras tankar? När han skriver att två av pojkarna knullar en prostituerad som de i själva verket våldtar, är det för att placera läsaren i deras tankevärld eller är det för honom ett okontroversiellt ordval?

Omslag till Dödskyssen av Roberto Saviano..

Oavsett är det inga sympatiska snubbar han skildrar. Det är pojkar – barn – som styr och ställer. Och som tycker att de har rätt att göra det. Makten och kickarna är ett slags lek, men arrogansen och bristen på konsekvenstänkande får följder. Jag misstänker att min Gert Fylking-reaktion på en av avslutningsscenerna inte är vad författaren hoppats på.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.