Med bara några dagar kvar till jul finns det inte en tidning med självrespekt som inte tipsat om den godaste julmaten. I fikarum står pepparkaksburken framme för eftermiddagströtta medarbetare på jakt efter sockerkickar, liksom både chokladaskar och julbord är grundläggande förmåner för många. Glöggmingel, adventsfika och Luciamorgon gör att vi genomlever december i ett konstant sockerflöde, med julhelgen som kronan på verket.
Plötsligt verkar LCHF-hysteri och dietvarningar vara långt borta. I december spelar det ingen roll om de annars så oerhört sockermisshandlade barnen äter godis till frukost, klart ungen ska ha en chokladkalender. Matens miljöpåverkan och plågade djur befinner sig långt borta i medvetandet när vi tar för oss av skinka och revbensspjäll innan vi slutligen slänger hälften i akut mättnad. Det primära målet med mat i juletid är inte att mätta, utan att kunna uppvisa ett överflöd.
På så vis blir december månad den tydligaste indikatorn på en dietmässig dubbelmoral. Ingen vill ha en medarbetare som tackar nej till saffransbulle eller vara vän med någon som avstår från glögg och Mozartkulor med hänvisning till bantning. Att inte äta är en social provokation. Ändå är det viktigt att aldrig förlora kontrollen. Lika mycket som vi ska ta för oss av överflödet, måste vi också ha disciplin nog att inte låta det gå till överdrift. Sålla bland godsakerna, äta lagom mycket.
Hur maten intas är också viktigt. Den smala kvinna som fnittrande påpekar att hon är galen i choklad och kan äta hur mycket som helst mottas med beundran. En så stark tjej som står emot samhällets påtryckningar och vågar ta för sig! En överviktig kvinna som äter choklad med samma passion skapar snarare oro och moraliska påtryckningar. Här blir njutningen med ens skamfylld. ”Det är bara smala människor som inte äter bullar som i intervjuer tipsar om ställen där de har stora och goda bullar.”, som kulturjournalisten Jan Gradvall konstaterade på Twitter nyligen.
Julen är matmissbrukarens mardröm. Oavsett överätare eller anorektiker blir decembers påtryckande överflöd en ännu mer svårforcerad tillvaro än vanligt. Normalitetens gränser blir både tydligare, men också svårare att passa in i. Äta av allt, men inte överdrivet mycket. Unna sig, men inte tappa kontrollen. Vara livsbejakande hungrig och sötsakspassionerad, men fortsatt smal. Käftsmällen för oss alla kommer i januari. Då byts löpsedlar om bästa julmaten ut mot dieter som funkar och reklamen för lussebullar ersätts med bantningspreparat och gymkort. Ingen njuter sig genom december ostraffat.
