Elin Grelsson Almestad: Socialt patos i teori och praktik

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

Varifrån kommer ditt sociala patos?”, undrade journalisten som var utsänd för att intervjua mig inför släppet av min debut­roman. Jag var fånigt lyrisk över att äntligen få göra de där debutant-intervjuerna och jag svarade genast någonting ogenomtänkt om uppväxt och medvetenhet.

Många gånger sedan dess har frågan gnagt i mig. Varje gång vill jag ställa motfrågan huruvida jag har mer patos än någon annan. Vad patos i så fall innebär.

Grundfrågan kring patos och etiska val kantrar allt som oftast i en diskussion kring åsikter och konsumtion. Kortfattat uttryckt: vad du tar ställning för eller emot definierar dina etiska riktlinjer. Dessa bör avspegla sig i praktisk handling.

ANNONS

Från högerns håll innebär det en ypperlig möjlighet att utmåla varje människa från vänster som uttrycker kritik mot samhället som en hycklare. Hur kan Nina Björk anse att vi borde drömma om ett annat samhälle samtidigt som hon har platt-tv? Så pinsamt det är med vänsterpersoner som twittrar kritik mot kapitalismen från en Iphone! Det råder en blindhet – eller ovilja att se – människor som ofrånkomligt bundna till samhället som vi lever i, i stället för isolerade öar som kan leva individualistiskt och helt i enlighet med sina egna ideal.

Från vänsterns håll innebär det å andra sidan inte sällan ett förakt mot dem som försöker göra skillnad i det lilla. Människor som sannolikt är medvetna om att man knappast förändrar ett helt samhälle genom att välja rättvisemärkt eller åka kollektivt, men gör vad de kan. Det är en grupp som ofta utmålas som en ängslig medelklass eller människor som blivit förblindade av marknadssamhället till den grad att de nöjer sig med konsumtionsmakt i stället för att kräva samhällsomstörtning. De har gått med på premissen att det rör sig om individuella val, samma tanke som högern utgår från när de utmålar männi­skor som hycklare.

De två dominerande perspektiven är båda grovt förenklade och människoföraktande. De omfattar dessutom främst den oerhört lilla bubbla av oss som kan uttrycka patos och åsikter i text och få gehör för det. Jag ser mig omkring och ser en hel bekantskapskrets full av människor som försöker följa sina etiska vägledare. De engagerar sig för ensamkommande flyktingbarn, arbetar ideellt i hjälporganisationer, åker kollektivt och köper rättvisemärkta varor. De drömmer samtidigt om solsemestrar, nya telefoner, klädesplagg och en större lägenhet. Däri finns en motsättning. Så länge vi lever i samhället som det är konstruerat i dag kommer den motsättningen att bestå. Det gör inte engagemanget mindre värt.

ANNONS
ANNONS