Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

collage_massbib.jpg
Kajsa Bergström Feiff minns de mingel som flytt. Bild: GP

Elegi över en bjudbib

Gratisvinet är för kulturlivet vad kaffet är för föreningsditot. Kajsa Bergström Feiff inser nödvändigheten i Bokmässans stopp, men är ändå en smula nostalgisk över de mässbibar som flytt.

Bokmässan har länge varit känd som nördarnas Way out West. Som nörd (i betydelsen “kraftigt synfel och sen sexdebut”, snarare än “begåvad excentriker”) kan jag bara hålla med. Det är ok. Jag har inget emot epitetet som sådant och väljer planlöst irrande i mässhallar med knastertorr luft framför lera i Slottskogen vilken dag som helst.

Svettvallningar på grund av folkmassorna inomhus ställda mot de varma ytterkläder man behöver för att överleva en höstdag i Göteborg, överkonsumtion av böcker som aldrig kommer läsas, instuckna i gordiska knutar av tygpåsar som aldrig kommer bäras. Snygga anteckningsböcker, roliga pennor och en och annan Galagoaffisch att glömma i en kompis monter för att sedan aldrig återse. Människor som ser smarta ut, autogiroprenumerationer man inte visste att man ville ha och som kronan på verket: alltsammans inramat av kopiösa mängder bjudvin under det montermingel som traditionsenligt gått av stapeln både här och där nere på mässgolvet när mässans första dag löper mot sitt slut. Bokmässan har i omgångar varit något av det roligaste jag har haft.

Men nu är det alltså över. Knappt hade alla bokmässerävar hunnit ge ifrån sig sin lättade utandning över att mässan valt att porta högerextrema Nya Tider från att ställa ut igen, innan de fick återanvända samma luft när de förfärat kippade efter andan åt nyheten om att det är slutbibbat i mässmontrarna.

Svenska mässan har – tydligen med stöd i svensk alkohollagstiftning, vem kunde väl ana? – bestämt att utställare inte längre får ta in valfria mängder bibvin att bjuda alla i närheten på lite när andan faller på i slutet av mässtorsdagen utan serveringstillstånd, id-krav, sittplatser eller mat. Visst får man fortsatt dricka öl och vin från mässans egna serveringar, alternativt anlita en cateringfirma med eget tillstånd. Men tiden då man kryssade sig fram mellan mässans montrar på torsdagseftermiddagen för att kunna luta sig fram över en trave dystopiskt marxistiska avhandlingar om klassamhället hos Fronesis och själv fylla på sitt naggade plastglas med lite ljummet vitt vin, eller för att med noggrant anlagd intresserad min försiktigt tassa in till en rysk ordboks påkostade monter efter att ha snappat upp ett rykte om mousserande, kommer snart att vara oåterkalleligen förbi.

Och det är ju lite synd. För bjudvinets betydelse för kulturlivet är som kaffets betydelse för föreningslivet. Visa mig ett kaffefritt ABF-möte och jag ska visa dig ett tomt rum, eller i alla fall gravtyst. Är det någon gång vi kunde ha nytta av den filterbubblesprängande kraft som endast gratisvin kan utgöra så är det väl dessutom under ett valår. Jag vill se de liberala redaktörerna till numer nedlagda Neo leta rena plastglas med ETC:s Johan Ehrenberg, eller Hanne Kjöller tumma på en Skriva i väntan på att få sitt glas påfyllt.

Förra årets konflikter resulterade ju i den alternativa Bokmassan på Heden och med den lite nyttig konkurrens för den gamla. I år kanske man kan hålla tummarna för fler visionära lösningar. En Danmarksfärja fylld med böcker och sprit för oväntade möten vid Stenaterminalen? Vi ses där.

Mest läst