En trasig ridå på biografen Draken och 450 filmer senare är det dags att skriva The End efter årets festival. Även om det knappast är över för oss filmälskare, som redan på onsdag kan se fram emot Tempo dokumentärfilmfestival i Stockholm som drar igång med Sara Jordenös queer-dokumentär Kiki där unga rasifierade dansar sig starkare i New York.
För att inte tala om filmfestivalen i Berlin som på torsdag öppnar med bröderna Coens stjärnspäckade komedi Hail, Caesar! där George Clooney, Ralph Fiennes, Scarlett Johansson, Frances McDormand, Tilda Swinton med flera lever sig in i hur det var att jobba i ”drömfabriken” Hollywood på 1950-talet.
Mycket rymdes ändå under tio dagar av filmfest i Göteborg. Från känsloladdade utbrott i Nollywood-filmer som Fifty eller Code of scilence till en lätt sluddrande men frispråkig Fassbinder i Christian Braad Thomsens dokumentär om den legendariske regissören.
Ett försök till uppgörelse med den traditionella modersrollen på olika plan var påtaglig i flera av årets starkaste filmer. Vad kan, och bör, vi förvänta oss av en mamma?
Får hon totalt hänge sig åt egen behovstillfredsställelse som i tv-serien Det mest förbjudna? Får hon bli så förkrossad av sorg att hon struntar i alla sina barn och dras in i alkoholdimman, som i den känsloladdade Gretas guide till galaxen? En dokumentär det har tagit filmaren Astrid Askberger hela 14 år att färdigställa – men så träffar den också rakt i hjärtat.
Mamma Marina tycker definitivt inte att sonen Oleg duger som han är i Jerzy Sladkowskis film Don Juan, som utsågs till årets bästa nordiska dokumentär. Mikael Bundsens obekväma gräl mellan mor och son i kortfilmen Mamma vet bäst ger inte heller en alltför smickrande bild av mamman.
I Joanna Rytels dockanimerade Moms on fire har två höggravida väninnor långtråkigt och bävar för vad som komma skall.
I den poetiska filmessän Heart of a dog, tar Laurie Anderson sin utgångspunkt i de djurbilder hennes mamma såg framför sig i taket, då hon låg på sin dödsbädd.
I dokumentären Speglingar skildrar Sara Broos lika intimt som innerligt sin komplicerade relation till mamman Karin Broos.
Två märkbara försämringar under filmfestivalen var annars det hårt nerbantade seminarieprogrammet, samt att festivalen slopat Kritikerveckan – den sektion där filmkritiker tidigare fått välja sina favoriter.
