Jag är inte ensam om att språkbråka i familjen och i mellandagarna är det maken som får nog. Hur kan man önska ”god fortsättning” på tredjedag jul, undrar han upprört.
Eftersom jag inte vet säkert när tredjedag jul infaller har jag svårt att svara, men får snart veta att det är ”dagen efter annandagen”, det vill säga den 27 december. (Tredjedag jul var tydligen helgdag fram till 1772 då den avskaffades av Gustav III. Uttrycket lever dock uppenbarligen kvar hos vissa.)
Med detta utrett återstår själva hälsningsfrasen ”god fortsättning” och när den ska användas. Man hör orden hela tiden under mellandagarna och efter en kort paus på nyår återkommer frasen i början av det nya året. När vi i januari önskar varandra god fortsättning syftar vi förstås på det nya året, men vad menar vi mellan jul och nyår?
Det är den stora frågan, enligt någon mig närstående. Man syftar knappast på julen, menar han - den är ju slut då. Eftersom jag tycker väldigt mycket om att rota i frågor som dessa börjar jag googla och inser snabbt att han inte är ensam om att vara hälsningsförvirrad. Jag hittar flera artiklar och spalter med ängsliga frågeställare som undrar vad de ska säga och när.
Språkrådets svar är inte oväntat att man kan önska god fortsättning året om - det är man själv som bestämmer vad orden syftar på. Men vi får också veta att det är vanligast under mellandagarna och efter nyår och att det i första fallet syftar på ”helgerna”. Före nyår önskar vi alltså varandra en god fortsättning på helgerna.
Den förklaringen köper inte maken; det är diffust och knappast logiskt i hans öron. Men vad ska man säga mellan ”god jul” och ”gott nytt år” då? ”Gott slut” känns lite dramatiskt och självaste Magdalena Ribbing avråder från att använda uttrycket.
Jag tänker att det faktiskt inte spelar så stor roll; det viktiga är inte vad vi säger mellan jul och nyår utan vad vi säger mellan nyår och jul. När vi lämnat helgerna och vardagen är tillbaka - vad önskar vi varandra då?
Oftast absolut ingenting. I USA kan du inte åka hiss en våning utan att någon hinner önska dig en bra dag - här kan du gå en hel dag genom en hel stad utan att få ett endaste hej.
Vi har lång väg kvar till have-a-nice-day-mentalitet och kommer troligtvis aldrig att nå fram, men vi måste kunna lära oss att hälsa på folk vi möter. Inte alla på bussen eller på gatan, men när det blir naturligt - och det går inte att ta miste på sådana tillfällen. Det handlar om alla dessa dagliga situationer när två personer möts och båda måste titta i mobilen för att det blir så konstigt när ingen säger något. Säg hej i stället. Le åtminstone åt människan du delar den trånga hissen med. Våga titta en människa i ögonen.
Ett bra ställe att öva på är i skogen. För det första går där många som redan lärt sig hur man gör; du kommer förr eller senare att bli hälsad på. För det andra finns det inget ställe där det ter sig märkligare att inte hälsa.
Ha en bra dag!
