Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

stream-binary
Bild: Jonas Lindstedt

Det är dags att avskaffa tidiga morgnar

Varför håller vi som moderna människor på att gå upp i svinottan vareviga dag, frågar sig Johan Wanloo.

Väckarklockan ringer 6.30. Hela familjen vaknar. Fastän jag inte ska läsa trafiknyheterna i P4 hasar jag mig medan jag hatar mitt liv till köket för att koka kaffe. Mina sömndruckna barn kommer efter. De ska inte under några omständigheter köra en sån där bil som strör salt på hala vintervägar. De ska lära sig att läsa och skriva, kanske rita en teckning och ha fruktstund. Ändå måste de vara i skolan prick 08.00.

Min fru som är forskare och inte jourhavande kirurg sitter bredvid. Vi stirrar ut i luften. Detta är ett skoningslöst sätt att börja sin dag. Ett stålbad av ont i magen och ilska varje morgon år ut och år in. Till vilken nytta? Jag är konstnär och behöver egentligen inte gå upp före lunch. Ska jag vara ärlig är det ungefär halva anledningen till att jag blev konstnär till att börja med. Skapande och självförverkligande i all ära – men framförallt en rejäl sovmorgon.

Tji fick jag. Om samhället lät mig ligga kvar till kl 08.00 så skulle allt vara så mycket bättre. Jag minns ett jullov när ingen brydde sig om när jag gick upp. Färgerna var mer intensiva. Dofterna starkare. Livet sjöng. Men jullovet tog slut och vi gick tillbaka till gamla rutiner och jag drog mig fram genom tillvaron som om jag var fylld av grus igen.

Kanske borde jag bara börja lägga mig lite tidigare. Men det sägs ju att man ska lyssna på sin kropp och min kropp säger till mig att jag mår bäst om jag går upp kl 08.00 och lägger mig kl 01.00. Men jag får inte. För samhället vill att jag går upp 6:30 för när medellivslängden var 24 och folk slog ihjäl varandra med stenyxor för tusen år sedan vaknade man när solen gick upp. Att uppfinningen “persienner” funnits sedan 30-talet har ingen betydelse.

Varför håller vi som moderna människor på med det här tramset fortfarande? De två främsta anledningarna är båda lika dumma och redo att bli förpassade till soptunnan. Dels är det lite fint att lida. Du är en god människa när du gör något du hatar varje dag. En oerhört barnslig inställning. Dels, paradoxalt, så är det viktigt att komma hem tidigt och mysa i hemmets trygga famn efter det hemska arbetet. Lite arbetsskyggt om du frågar mig.

Vi som har roligt när vi jobbar då? Varför tänker ingen på oss? Jag vet att jag inte är ensam om detta. Mitt yrke gör att jag inte behöver åka kollektivtrafik på morgonen men de gånger jag gjort det har jag chockats av den massiva glädjelösheten hos folk. Jag förstår, ni hade behövt ligga kvar till 8 ni också. Det är bedrövligt. Trots att samhället förändras i rasande takt verkar inget kunna rucka på uppe med tuppen-normen.

När vi alla har medborgarlön eftersom intelligenta robotar tagit alla jobb kommer vi ändå sitta rödögda och förbannade på sängkanten i svinottan.

Mest läst