Att satsa på utgivning som är ”skräddarsydd för digital läsning och lyssning” ligger förstås i tiden, men frågan är vad det egentligen betyder. Rent praktiskt innebär det att Bonniers nystartade förlag Bonnier Bookery får etablerade författare och debutanter att anpassa sig till ett format redan i skrivprocessen. I stället för att en färdigskriven bok går vidare till uppläsare och därmed ljudboksformat är det den digitala upplevelsen som styr skapandet. De flesta titlarna är möjliga att beställa också i fysisk, häftad form men papperet är så att säga inte prioriterat. Just det är väl egentligen en naturlig utveckling, även om det är ungefär lika kul som en söndagsmorgon utan papperstidning. Sa dinosaurien.
LÄS MER: Ljudböcker bromsar säljtappet
Johan Theorin och Katarina Wennstam
Bland förlagets första böcker finns två berättelser med skilda ursprung och utgångspunkter. Johan Theorin har utgått från en pjäs han skrev för 20 år sedan och som han nu arbetat om till en kortroman. Katarina Wennstam bidrar med en prolog till sina populära romaner om advokaten Shirin Sundin, en berättelse som tidigare publicerats som novell i Damernas värld och som därmed faktiskt haft kontakt med papper. Jag väljer att lyssna på båda som ljudbok, vilket visar sig vara ett oväntat bra val vad gäller särskilt den ena.
LÄS MER: Ljudet av en revolution
Shirins första fall är en mycket kort – en timmes lyssning – men intensiv historia om en kvinna som hyr ett ensligt hus på en skärgårdsö. Redan på väg ut med färjan, i strålande sol på semesterns första dag, hotar mörkret bakom vykortsidyllen och högstadieläraren Anitas förväntningar. Berättelsen, med Alexandra Rapaport som uppläsare, trappas snabbt upp samtidigt som vi parallellt förflyttas framåt i tiden till Shirin som tänker tillbaka på sitt allra första, och misslyckade, fall i karriären. Handlingen knyts ihop i tid och rum, och Wennstam lyckas skapa en obehaglig spänning trots den uppenbara utgången. Det är inga stora överraskningar, men ett intressant perspektiv och fungerande tidsfördriv.
Theorins drama Swedish love: Filmhelgen är något helt annat – nästan ett kammarspel. Romanen har tydliga spår av pjäs och är starkt dialogdriven. Porrfilmsregissören Ted lyckas övertala sin forna filmstjärna Venus Willendorf att göra comeback för att spela in en film tillsammans med tre unga och helt oerfarna amatörer. De träffas i en hyrd villa på landet, långt från busshållplats och tågstation, och när en snöstorm drar in blir den lilla gruppen helt isolerad från omvärlden. Ett strömavbrott avbryter inspelningen innan den knappt har hunnit börja, men sätter i stället i gång diskussioner och tankar som blir något av en vändpunkt för allihop.
Det här på många sätt ett klassiskt drama. Berättelsen utspelar sig i porrfilmsbranschen, men det är mest en passande scen för en högaktuell historia om makt och kön. Venus är ett luttrat proffs med en cynisk blick, medan nybörjaren Linnea kommer in i huset med helt andra ögon. Hon är tillsynes naiv men visar snart styrka och har en egen agenda. Till en början ser de två ner på varandra, men möts så småningom i en gemenskap av utsatthet. De har sina skäl att vara där och framställs aldrig som offer.
Johanna Lazcano sätter stämning
Författaren lyckas på kort tid ge sina personer djup, men han har god hjälp av uppläsaren Johanna Lazcano. Vilket jobb hon gör! Ger alla olika röst, sätter stämning i varje scen och gör konstpauser som får tystnaden att skrika. Jag lyssnar koncentrerat på varje stavelse; vill inte missa en bokstav.
Venus med sin lite släpiga stämma, Ted med all sin frustration som bubblar under ytan, Linnea som vägrar inordna sig – alla personer blir levande i Lazcanos tolkning.
Det är fyra timmar ljudbok som går fort, utan att så mycket egentligen händer. Fast det gör det förstås; dialogen driver allt framåt och man förstår snart att dessa människor kommer att vara annorlunda när stormen lagt sig och ljuset är tillbaka. Det är skickligt berättat och lämpar sig utmärkt som ljudbok. Att läsa Swedish love: filmhelgen fungerar säkert också, men att missa Lazcanos uppläsning är bara dumt.
Kanske finns det en poäng i att skräddarsy för digitala medier, i alla fall för ljudbok. Jag vet inte hur många böcker och uppläsare jag har gett upp i mina försök att lyssna på romaner; vissa texter gör sig helt enkelt bättre i skrift. Både Shirins första fall och Swedish love: filmhelgen är dock som gjorda för hörlurarna, vilket de ju bokstavligen också är.
Anpassningsbara är vi allihopa.
