kom ihåg var ni förstörde det först
att dö i sviterna av sviterna i sviterna (draperad i tårar)
hur många har houellebecqs bröllopsfotografier i plånboken
jag går alltid till se människan eftersom jag vill se människan
jag är liksom oförblommerat på skönlitteraturens sida
jag träffar en förläggare som vet att jag är här för att hämnas (jag är här för att hämnas)
den slaktade robotkroppen är en blurb och barn vet varför reklam är bra
den renaste formen har så rent blod på händerna
brottsplatsen öppnar på lördag, men det är bara en docka som är livlös
en slogan är bara ett kapitel till, bara ett kapitel till
jag såg de sjukaste liberalerna från generationen över mig (?) samlas på ett stort golv
med sjukaste menar jag att de var lika sjuka som brinnande änglar
jag tänkte på det i termer av fri entré
jag frågade läsarna hur jag skulle skriva den här deckaren
sen gjorde jag nästan precis som läsarna sa, det blev så bra
det kommer ha en liten defekt på samtidsromanen (bröstmjölkserotiken)
bokmässan är en orm när det enda jag kan göra med en penna är att suga på den
poesins verktyg: patetik, maskinröst, nonsenströst
näringslivet har häftiga specialeffekter men inte om man jämför med näringsdöden
här och där: gymnasielevers tristesstraumatiserade nunor
mörklila blommor har korsfästs på en scen för grävande journalistik
det går ett larm vilket är vackert och en gosskör (två killar) löser palmemordet i realtid
när min svärmor kom till sverige plockade hon upp alla rosor i korsningen sveavägen/tunnelgatan eftersom de låg på marken
chefer läser högt för sina barn innan läggdags, det är viktigt
det är svårt att rimma på kvinnlig badminton
jag vill också att mina byxor ska vara en skräddarsydd charkprodukt
det finns ett litet hot vid horisonten när det roliga är nära
det cyniska tillståndet blev trend på två röda
jag minns tejpen över läpparna, munsmaken i blodet
en monter kan inte ta form i rum för letargi
bokmässan måste leverera i år (som trop)
i år är allt som vanligt igen (som trop)
använd arsenik (som dropp, små doser)
Elis Burrau är författare och poet, född 1992, baserad i Stockholm.
Hans diktsamling och vi fortsatte att göra någonting rörande blev nominerad till Borås Tidnings debutantpris. 2018 kom Karismasamhället hans första roman.