Det är ingen idé att låtsas annat än att det största svenskspråkiga litteraturpriset, förläggarföreningens Augustpris, är kommersiellt. Det handlar om att ge några titlar extra exponering, skapa lite spänning i Litteratursverige och med det fler köpare, mer pengar.
Det behöver inte heller vara något fel med det, åtminstone inte så länge den kommersiella gångbarheten balanseras med litterära kvaliteter. Och det gör helt klart årets nomineringar. Inte många kan invända mot nominerade verk som Jonas Hassen Khemiris ljuvligt tragikomiska och mångskiktade roman Allt jag inte minns,Karin Johannessons lika infallsrika som starka undersökning av kvinnligt vansinne i Den galna divan eller Jessica Schiefauers utmanande ungdomsromanNär hundarna kommer?
Två jurygrupper bjuder dessutom på några riktiga överraskningar: den skönlitterära juryn genom nomineringen av John Ajvide Lindqvists Rörelsen, en Stockholmsskildring och nutidshistoria i skräckkostym, och Stina Stoors mjukt norrländska novellsamling Bli som folk och de grafiska bidragen i barn- och ungdomslitteraturklassen: Hanna Gustavssons seriebok Iggy forever och Kristin Lidströms och Helena Öbergs grafiska roman Din tur, Adrian.
Det som går att invända mot är snarare det som går förlorat, och när det kommer till det skönlitterära priset handlar det nästan alltid om den lyriska utgivningen. Ofta är en diktsamling med bland de nominerade, som ett slags genrealibi. I år saknas lyriken helt. Och då saknar jag jättemycket till exempel Aase Bergs arga, fina, vackra, utmanande Hackers. Det måste vara dags att inrätta en klass till, ett Augustpris till årets diktsamling. För även om det är svårt att se att något förlag kan göra storkovan på en diktsamling, så ges det ändå varje år ut titlar som är mer än värda all ytterligare uppmärksamhet och åtminstone några dagars strålglans!
För övrigt glädjer jag mig åt att två av mina absoluta favoriter bland barn- och ungdomslitteraturförfattarna, tvärviggarna Eva Lindström och Frida Nilsson återfinns bland årets nominerade. Eva Lindström för bilderboken Alla går iväg, en egensinnig (så klart!) ensamskildring och hennes elfte nominering sedan priset instiftades, och Frida Nilssons storslagna saga Ishavspirater. Jag håller min hårdaste tumme för Frida Nilsson – hon går sin alldeles egen väg och den blir bara mer och mer förunderlig.
