Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

265008.jpg
BERÄTTAS I ÅTERBLICKAR. Mötet mellan romangestalterna Stewe och John gestaltas främst i dialogform, berättat på två tidsplan. Bild: Sara Mac Key

Dömda till livslång kärlek

Barndomen är ett sår som aldrig läker i Jonas Bruns författarskap. Ingrid Bosseldal läser en skarp roman där det förflutna kommer ikapp romanfigurerna.

ROMAN

Jonas Brun

Ingen jämfört med dig

Albert Bonniers

Ingen jämfört med dig är Jonas Bruns fjärde roman. På omslaget avtecknar sig en smärt, naken yngling. Huvudets hållning och den vaksamma blicken signalerar lika delar trots och skam. Ljuskällan, sannolikt en öppen eld, får kroppen att skimra i dunklet. Det är ett fotografi men kunde ha varit en målning av den italienska barockkonstnären Caravaggio.

Texten är skarp. Ändå är jag osäker. Är det en roman om kärlek eller om ett övergrepp? Den berättar om ett återseende. Till det avskilda huset i den avskilda byn, där Stewe bor med sin man Pehr, kommer en dag John med lätta steg. Stewe ser honom genom köksfönstret. Det är tjugo år efter elden, berättar författaren. ”Det är du?” säger Stewe. ”Det är det”, säger John. Lite senare: ”En gång gick det nästan ett helt år utan att jag tänkte på dig”. ”Det är sorgligt” svarar Stewe, ”att vara kär i en sextonåring som inte finns längre”.

Jonas Brun debuterade 2004 med romanen Den andra tiden. Därefter har det blivit ytterligare tre romaner och fyra diktsamlingar. Barndomen går som ett sår genom författarskapet, eller, som han själv betecknar den i romanen Skuggland (som också lyckosamt dramatiserades), som en ”stråle”, något som börjar men saknar slut. Övergången mellan då och nu är samtidigt oåterkallelig, likaså den förlorade möjligheten att ställa till rätta. I romanerna finns ett thrilleranslag, något i det förflutna som hände och som sträcker sig in i romanfigurernas vuxna liv.

I Ingen jämfört med dig gestaltas det genom två tidsplan: återseendet mellan Stewe och John i nuet, huvudsakligen skildrat i lakonisk dialogform, och det förgångna, en sommar fylld av passion som fick ett brutalt slut. Stewe räddades in i familjen, föräldrarna slog en ring runt honom utan att fråga mer. John, utan sådana tillgångar, sändes ut i ensamheten.

Kärleken, eller vad det ska kallas det som finns mellan pojken och den åtta år äldre unge mannen (och, många år senare, mellan den något uttråkade hemmamannen och kåkfararen), uppstår i en springa i tid och rum. Under läsningen växer en knut i magen, insikten om att något fatalt närmar sig. Upplösningen i romanens då är grym, i dess nu - med alla sina referenser bakåt - mer gåtfull. Kanske romantisk, kanske motsatsen.

Jonas Bruns prosa är rytmisk, behärskad och skarp, stämningen – trots återhållsamheten – rå utan att vara grov. Den ömsom vemodiga, ömsom förtvivlade ton som blivit hans signum som uppväxtskildrare, återfinns också i nya romanen. Framkallandet av den sextonåriga Stewes oordnade känslor, nödvändigheten att svälja både gråt och jubel bakom pappersväggarna i familjens lilla sommarstuga, är effektivt och romanen igenom mycket starkt. Något mer diffust gestaltad är relationen mellan Stewe och John. Det finns en antydan om livslögn och omskrivning av själva kärlekshistorien hos Stewe som är intressant men lite ofullgången.

Jonas Bruns förra roman, Skuggland, är en av mina mest omtumlande (och sorgliga!) läsupplevelser på senare år. Riktigt dit når inte Ingen jämfört med dig, men det behöver den inte heller. Den står utmärkt på egna ben.

9789100171742.jpg
Mest läst