Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

1/15

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Död och dagishämtningar i svenska deckare

Samhällskritik, realism och en god insikt i hjältens vardag. GP besökte mässvimlet och deckarfestivalen Crimetime, för att ta reda på vad som egentligen gör svenska deckare så speciella.

På Svenska mässans andra plan förkovrar sig besökare i ”spänningslitteratur”. De köper böcker på temat, lyssnar på författarsamtal från scenerna Häktet och Kåken. I år har deckarfestivalen Crimetime flyttat från Gotland till Göteborg och Bokmässan.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Karl Berglund är en av besökarna. Han är nybliven doktor i litteraturvetenskap efter att ha skrivit en avhandling med titeln Mordens marknad. Om några minuter ska han leda ett samtal med deckarförfattaren Håkan Nesser. I det ska de plocka isär genren: spana efter återkommande teman och spekulera i vad som gör litteraturen populär. Karl Berglund pratar om ”genrens hårda kärna” i form av mördare, motiv och offer.

Folk vill läsa om en verklighet som ligger nära ens egen men som görs mer spännande med hjälp av brott, tror Karl Berglund, som nyligen skrev en avhandling med titeln Mordens marknad.. Bild: Anders Ylander

– Mördaren är ofta en till synes vanlig medelklassmänniska, kanske med ett barndomstrauma. Klassiska mordmotiv är hämnd, pengar eller sex. Typiskt för svenska deckare är vardagsbeskrivningar av hjältens vardag.

I sin avhandling heter ett kapitel ”död och dagishämtningar”. De två sakerna är lika viktiga i förklarandet till genrens popularitet, säger han. Folk vill läsa om en verklighet som ligger nära ens egen men som görs mer spännande med hjälp av brott, tror Karl Berglund.

Fascination för de nordiska länderna

I Sverige förlitade vi oss länge på amerikanska och engelska författare inom genren. Efter millennieskiftet fick deckargenren på svenska ett uppsving med författare som Henning Mankell, Stieg Larsson och Liza Marklund.

– Det finns en fascination för de nordiska länderna. På omslagen ser vi ofta is och kyla. I marknadsföringen trycker man på att de är samhällskritiska och realistiska. Man kanske gottar sig lite i allt dåligt som framkommer om den svenska modellen, som annars har bra rykte. Allt är faktiskt inte så muntert här, säger Karl Berglund.

Caroline Engvall belyser en del av samhället i sin nya bok Judasvaggan. Den handlar om barn som utsätts för sexuellt våld på nätet, precis som hennes tidigare böcker. Hon vill vara en megafon för utsatta barn. . Bild: Anders Ylander

Pascal Engman bekräftar Karl Berglunds idé om att det kritiska går igen i svenska deckare. Det finns ett samhällsengagemang, som inte sällan bygger på verkliga händelser.

Han är journalist och författare till Patrioterna och Eldslandet och har just deltagit i ett samtal om ”do’s and don’ts” i research-arbetet inför en roman. Nu signerar han sina böcker vid sidan av scen, bläddrar fram till förordet och pekar på ett felaktigt påstående om SS-soldater.

– Ett ”don’t” är att man inte ska blanda ihop sin egen historia med verkligheten. Så fort min bok kom från tryckeriet upptäckte jag detta. Sen hade jag ångest i några dygn, säger han.

"Kulturkoftor" och livsnjutare

Agneta Lindberg besöker Crimetime tillsammans med sina väninnor. De är ”kulturkoftor” och livsnjutare, säger hon, som besöker Bokmässan för att frossa i böcker och författare. Hon tycker att relaterbara miljöer urskiljer den svenska deckaren.

– Man flyttar till en annan plats en stund. Ibland kan man vilja åka dit och uppleva platsen efteråt. Som när man läser om Frankrike inför en resa, till exempel. Då vill man bara åka dit.

Blir det inte tvärtom, när man läser om någon som mördats på platsen?

– Nej, mordet är bara en del av det. Deckarna innehåller inte bara skit, utan bygger ju ofta på goda människor som löser mordet, säger Agneta Lindberg.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.