Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

1/7
ANNONS ▼

Cirkus när p-platsen vid Lorensberg ska bli bostäder

Lorensbergsparken, granne med Götaplatsen, ska bebyggas. Men med vad? Mark Isitt kartlägger Göteborgs stads hantering av en av Sveriges mest attraktiva tomter.

Fantastisk! Guld värd! En dröm att få bygga här! Bästa tomten i Sverige!
Alla älskar Cirkustomten. Inte minst Martin Öbo, tillförordnad fastighetsdirektör:

”Platsen är ju väldigt speciell, väldigt central, det finns väldigt få sådana områden som vi faktiskt har möjlighet att bygga på, mitt inne i smeten, på en väldigt, väldigt fin plats, med väldigt mycket kulturhistoria, väldigt mycket historiska rötter! Så sett är Cirkustomten väldigt speciell.”

Granne med teatern

Cirkustomten som – för den som inte twistade och shoutade till The Beatles när de spelade tre set här den 27 oktober 1963 – ligger granne med Lorensbergsteatern. Den vetter mot Södra vägen i norr och Berzeliigatan i söder och skulle man mäta platsens tillgänglighet, dra streck från Götaplatsen, Avenyn, Korsvägen, Heden och evenemangsstråket, då skulle den genomkorsas av högfrekventerade stråk, brinna av aktivitet, pulsera som det Göteborgshjärta den faktiskt är.

Ett hjärta som fram till 1969 huserade en cirkusbyggnad men som sedan dess bara fungerat som parkeringsplats.

Hur rimmar det med denna ”väldigt, väldigt fina plats”?

"Det gör det inte", medger fastighetsdirektören. ”Tomten kräver mycket mer än det som finns där i dag.”

Resan till Cannes

För att visa att Göteborgs stad menar allvar med sina byggplaner för Cirkustomten skickades fastighetsdirektören ner till fastighetsmässan Mipim i Cannes i våras. Då hette direktören Magnus Sigfusson och med sig hade han ordföranden i fastighetsnämnden, socialdemokraten Jahja Zeqiraj, och vad de två munhöggs om där nere på Croisetten vet vi inte men strax efter hemkomsten fick Sigfusson sparken, Zeqiraj meddelade att de ”under en tid fört dialog om ledarskapet på kontoret men inte nått samsyn”. 

En presentation av Cirkustomten hann duon dock med. Man kallade till möte i Göteborgsmontern och klockan 11:30 den 16 mars ställde sig Sigfusson och Zeqiraj bredbent på var sin sida om en storbildsskärm balanserades på ett vitt plåtskåp från Ikea. Bakom sina svarta, kavajklädda ryggar hade de ett tio meter långt flygfoto av Göteborg i morgonljus och framför sig hade de entusiastiska representanter för ett 40-tal bygg- och fastighetsbolag och mellan sig på bildskärmen stod det i vita bokstäver på signalröd botten: 

”Utveckla ett av Göteborgs mest attraktiva lägen tillsammans med oss.”

"Nytt grepp"

”Vi släppte Cirkus Lorensberg-tomten nere på Mipim-mässan”, säger Öbo som också var på plats, då i egenskap av biträdande fastighetsdirektör. ”Det brukar vi inte göra. Det var ett nytt grepp. Syftet var att highlighta den här mycket speciella platsen inför en bredare och mer internationell publik.”

Men av någon anledning uteblev det utländska genomslaget. 

”Jag kan bara spekulera i varför”, suckar Öbo. 

Zeqiraj inledde. På svenska. 

Sigfusson tog över. På svenska. 

Fladdriga papper

Sigfusson pekade med sin svarta glasögonskalm på en powerpoint. På svenska. 
Även om det fladdriga informationsmaterialet – utprintat på Fastighetskontorets färgskrivare och häftat i hörnet – fanns på både svenska och engelska var språkkvaliteten så svajig att det nog hade varit bättre att avstå:

”Today the land allocation competition are announced! A local information meeting will be hold in Gothenburg on the 22 of March at 6 pm.”

Inte ett engelskt ord

För de utländska exploatörer som ändå inte avskräcktes från att göra affärer med City of Gothenburg angavs en webbadress med ”Further information in english”. Googla gärna själva: www.goteborg.se/markanvisning. Den som hittar ett endaste engelskt ord bjuds på en pint.

”Det internationella mottagandet… Eeeh  …” Öbo tvekar. ”Många intresserade kommentarer … Ett antal internationella aktörer stod och lyssnade, tog med sig material … Däremot så var det inte så många internationella sökande som kom in med formell ansökan sedan, det var det inte.” 

Närmare bestämt inte en enda. 

14 ansökningar

Mipim-föredraget och den efterföljande presentationen på Elite Park Avenue den 22:e mars genererade totalt 14 ansökningar. 

Åtta från Göteborg, tre från Stockholm, en från Mölndal, en från Alingsås och en från Svedala

Byggaren i Svedala trodde Lorensberg hette Lorensborg och tyckte det räckte att skicka in två A4-sidor – ”Jag vill bygga ett inomhus äventyrsbad [sic] och spa”. Ett av Göteborgsförslagen kom från en ”designbyrå” som saknade såväl referensobjekt som hemsida som designtalang – det konventionella bostadskvarteret med innergård liknade mest ett debattinlägg från Yimby. Och Alingsåsrepresentanten ansåg sig synnerligen lämpad att gripa sig an denna kulturtomt eftersom han ju faktiskt byggt handbollshangaren Estrad för framgångsrika Alingsås HK.

Externa konsulter

”För att få lite andra ögon” överläts den initiala urvalsprocessen till två externa konsulter. Price Waterhouse Cooper mätte kandidaternas finansiella och organisatoriska muskler medan Karolina Keyzer, Stockholms tidigare stadsarkitekt, fastställde de arkitektoniska. Revisionsföretaget debiterade 450 000 kronor och Keyzer 100 000, detta trots att PWC bara producerade en femsidig rutinrapport och Keyzer författade en 17-sidig genomlysning av respektive förslag, påläst, kritisk och välformulerad. 

Lite väl välformulerad om man ska tolka Öbo:

"Fair enough"

”Keyzers uppdrag var egentligen inte att värdera de här 14 ansökningarna utan bara svara på vilka som uppfyllde våra grundkrav. Klarade man kraven var det fair enough.”

Men ”fair enough” var knappast good enough när tomten lanserades nere i Cannes. Då innanläste Magnus Sigfusson följande: 

”Vi kommer att ställa högt ställda krav när det gäller gestaltningen. Den ska våga utmana och den ska genom sitt uttryck spegla samtiden.”

”Kommunen förklarade för oss att de ville ha vår hjälp med att skapa något fantastiskt på den här tomten”, minns en fastighetsutvecklare som var på plats i montern. ”Med facit i hand skulle de ha sagt, ’Vi vill kolla med er vem av er som vill lägga det högsta priset för marken.’”
 

Sju förslag kvar

Genom Keyzers försorg reducerades de 14 förslagen till sju. Hon baserade sin bedömning på de datarenderingar och planer som byggherrarnas arkitekter producerade och printade och la i ett kuvert märkt ”Kvalificering”. Och trots att det inte var hennes uppdrag att rangordna idéerna råder det ingen tvekan om vilken av dem som var hennes favorit:

”Endast något av de bedömda ansökningarna visar exempel på den nyskapande och innovativa arkitektur som efterfrågats för att skapa den katalytiska identitet som kan driva på utvecklingen av angränsande områden”, skriver hon i sin inledande och övergripande bedömning, och man kan riktigt höra hur hon biter sig i tungan, hur hon anstränger sig för att inte överskrida den snäva kontrollantfunktionen hon tilldelats av Fastighetskontoret. 

Mest imponerande

Mest imponerad är hon av HSB Göteborgs och fastighetsbolaget Next Step Groups ansökan. I den individuella bedömningen skriver hon: 

”… mycket god förståelse för stadens krav … inbjudande och aktivitetsdriven innovativ arkitektur … identitetsskapande … bara det bästa är gott nog …” 

Så är också arkitekten Snøhetta. Det Oslobaserade världskontoret har gripit sig an tomten på samma karakteristiska sätt som man tacklade biblioteket i Alexandria, 9/11-museet på Manhattan och operan i Oslo. Man har skapat mer av ett landskap än en byggnad. En struktur man rör sig över och under och igenom, de korsande stråken bildar djupa dalar mellan höga bostadsberg.

Komplexet är lika tillgängligt oavsett varifrån du kommer, lika egensinnigt i sitt uttryck som Stadsteatern och Konserthuset måste ha varit när de invigdes 1934 respektive 1935. Som Keyzer formulerar det i sin analys: ”Förslaget utvecklar Cirkus Lorensberg till en tydlig plats i den lokala såväl som i den större skalan.”

Ändå förlorar man. 

"Ingen tävling"

”Det här var ingen arkitekttävling!”, betonar Öbo. ”Det här var en markanvisningstävling som gick ut på att klarar man grundkraven, då blir urvalskriteriet pris. Pengar.”
Och på det området räckte HSB/Next Step Group inte riktigt till. Man erbjöd 184 223 000 kronor, men byggkoncernen Serneke bjöd nästan 80 miljoner mer, 260 520 000 kronor.

Så här entusiastiskt uttryckte sig Keyzer om Sernekes förslag: 

”Beskrivningen uppvisar god förståelse för stadens projektspecifika krav.”

Det var bråttom

Fem veckor fick fastighetsutvecklarna på sig att ta fram sina förslag. En nanosekund om man ser till platsens betydelse för stadslivet (jämför med idétävlingen till Götaplatsen som löpte över ett halvår, från oktober 1916 till april 1917).

Under sådana förutsättningar är det skrala gensvaret knappast förvånande. Istället för något som hade kunnat vara ett OS för världsledande arkitekter (Frank Gehry, Farshid Moussavi, Herzog de Meuron, MVRDV, Zaha Hadids tidigare kontor, David Chipperfield, Jean Nouvel, Rem Koolhaas, Álvaro Siza – alla har de ritat på långt mindre prestigefulla platser än denna) bidde Cirkustomtens markanvisningstävling mest ett regionmästerskap.

Men för Öbo är detta inget problem:
 

"Ska stuvas om"

”Det här förslaget ska nu stuvas om och knådas och masseras i en ganska lång planprocess där vårt stadsbyggnadskontor kommer att ha synpunkter på detaljutformningen. Två eller flera byråer kommer sannolikt bjudas in att ge förslag. Vi plockar sedan en takvinkel från det ena förslaget, hittar någon utkragning i det andra. Vi plockar russinen ur kakan. 

Vem blir då arkitektonisk upphovsman?

Han skrattar till.

”Ja du, det är en bra fråga. Det kan jag inte svara på.”

Mest läst