”I can’t hear you, Gothenburg! Do you feel aaawwwwriiiight?”
Näpp.
Gothenburg mår inte alright. Och evenemangsstråket med alla sina arenor mår pyton, rent uselt faktiskt, det är fimpar i sejdlarna och nachos i herdemattan och punkterade ballonger på den där ballongdansaren som nu ligger däckad där borta i soffan.
När jag var ung och ambitiös fanns det bara en lösning på sådana dödlägen:
Mera alkohol!
LÄS MER: Mark Isitt - Befria Göteborg från spårvagnarna
Vilket är precis som Göteborgs politiska majoritet resonerar; hur rädda evenemangsstråket, hur andas nytt liv i evenemangsliket? Genom ännu fler evenemang förstås! Genom ännu fler arenor! Bygger vi bara större och bättre och vackrare rockar festen snart igång igen, vänta bara!
Jag undrar om kommunstyrelsen någonsin kommer att masa sig ut i köket och sätta på kaffet, vädra ut detta inpyrda? Martin Wannholt och Ulf Kamne har försökt, betonat vikten av stadsliv, propagerat för bostäder, butiker och kontor, men megalomanin fortsätter ändå, senast i onsdags föreslogs ett gigantiskt köpcentrum på platsen, större än Nordstan. Att tänka bortom denna elefantkyrkogård tycks omöjligt för de flesta.
Så många gestaltningsdéer har nu lanserats för tomten att det är knivigt att hålla isär dem. Förslagen är förvillande lika, som bodybuilders på parad. I onsdagstidningen råkade GP presentera ett gammalt projekt som det allra senaste och jag betvivlar att ens arkitekterna själva noterade skillnaden, Gårda reduceras ju till en lilleputtby i samtliga, Mölndalsån till en ynka rännil, Norska kyrkan till ett Märklinhus. Istället för att sudda ut barriären mellan innerstaden och Gårda bara förstärks och betonas den.
Därmed inte sagt att Göteborg ska låta bli att ersätta Scandinavium (Pringlestaket håller tydligen inte för Lady Gagas ljusriggar) och Lisebergshallen (Västlänken måste visst fram). Arenorna behövs. Men de måste placeras med större omsorg än idag, måste byggas där de hjälper snarare än stjälper. Och sådana platser finns det gott om i det segregerade Göteborg, stadsdelar i stort behov av en spektakulär publikmagnet och de hundratals arbetstillfällen en sådan kan ge. Bergsjön, Biskopsgården, Gårdsten, Hammarkullen, Hjällbo, Lövgärdet – do you feel awriiiight?
LÄS MER: Mark Isitt - Ur led är linbanan
En sådan solidarisk fördelning vore nyktrare än kommunstyrelsens nuvarande partajstrategi. Visst, det kan ta ett tag för baksmällan att släppa – Svenska mässan kommer helt säkert larma och göra sig till, mycket vill ju ha mer – men de stadsmässiga vinsterna är odiskutabla. Inte minst för innerstaden; utan arenorna och bollplanerna och p-platserna kan här byggas kvartersstad, en fortsättning på Lorensbergs sexvåningskvarter, ”med ståtliga fasader ljussatta av solkatter från pastorala Mölndalsån”, för att tala mäklarlingua. Och som områdets självklara mittpunkt, renoverad och moderniserad, arkitekt Nils Olssons mästerliga Valhallabadet.
Yeah!
