Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

IYLyOJo2UkduM8jBu6ILMLB4ays.jpg
Stephen King. Bild: Francois Mori

Bortom den mänskliga ondskans gränser

Få författarskap visar upp en lika stor bokproduktion som Stephen King. Martin Engberg låter sig underhållas av den senaste i floden.

Roman

Outsidern

Stephen King

John-Henri Holmberg

Albert Bonniers Förlag

Stephen King var ett av de första författarskap som jag läste för egen maskin och som fick mig att känna att litteraturen gav något som inget annat kunde ge. En känsla av expansion. Den sortens kickar hittar jag i dag i mer språkdriven litteratur, men jag har inte glömt vad King gjorde för att öppna dörren till min läsglädje. En erfarenhet att dela med många. Det är välkänt att King gått från att ha betraktats som skräpförfattare till att åtnjuta respekt för sina böcker också i finrummet. Hans inflytande över populärkulturen kan inte heller överskattas. Aldrig har en TV-serie före Stranger Things lika vampyristiskt satt tänderna i King-läsare. För att inte tala om den nu aktuella Castle Rock, där skaparna fått tillåtelse att fritt hämta karaktärer och berättelser ur Kings ”multiversum”.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Författaren själv tycks arbeta på ett liknande sätt. Åtminstone i Outsidern, som är rena berättarjukeboxen på King-teman. Ett barn mördas på ett bestialiskt sätt, och en högst otippad person grips för dådet. Den älskade basebolltränaren Terry Maitland. En handfull ögonvittnen pekar med säkerhet ut honom, fingeravtryck och DNA återfinns på mordplatsen. Fallet är klappat och klart, men snart dyker lika ovedersägliga bevis upp för att Maitland vid tiden för mordet befunnit sig på en helt annan plats. Samtidigt.

Så mycket av ett mysterium blir det dock inte för den som läst puffen på omslaget (”Ondskan kan ha många ansikten. Även ditt.”) och vet vad som kan förväntas av en klassisk Stephen King – för det är vad detta är. Åter igen en kamp mellan gott och ont. Huvudpersonerna är ett gäng normalhyggliga, vanliga människor och just så säregna som sådana kan vara. Bortsett från de olyckliga, ofta misslyckade, stackare som låter sig duperas av ondskan, finns det inget vi och dom. Bara ett vi och ett det. Hotet mot familjen och närsamhället kommer utifrån, långt utifrån. Bortom universums gräns. Bekvämt nog i dessa polariserade tider, även om Trumpväljarna ändå får sina kängor av författaren.

nj1zcPx3Ytfys982mij3EOxmfLs.jpg
Omslaget till Outsidern av Stephen King..

Det är inget finlir till berättande. Det är fyra-ackords-rock'n roll. Berättelsen är högst vardaglig och realistisk tills att den inte längre är det. Vilket är en av Kings specialiteter, men förutom det – och att skapa karaktärer som det är svårt att inte gilla – tror jag att Kings bästa trick är att ge läsaren en känslan av att ingå i gänget. Det team som ska stoppa monstret. Att läsa Stephen King blir på det sättet lite som att göra något ovanligt spännande med sina bästa arbetskamrater.

Outsidern är fylld av blinkningar från författaren både till egna och andras verk, men också till ting en samtida människa omges av i vardagen. Såsom surfplattor och varuhus. I mitt tycke kunde han ha hållit tillbaka namedroppandet av företagsnamn, amerikanska varuhuskedjor och populärkulturella referenser. Det är ett störningsmoment. Men det är också ett av flera sätt på vilket det märks att författaren haft kul under arbetets gång. Som tur är för läsaren har också resultatet blivit underhållande.

Mest läst