Fågelbilder - det är vad bröderna von Wright är mest berömda för. Nästan ingen känner till att de under första hälften av 1800-talet också gjorde botaniska akvareller med vetenskaplig precision. Deras växtporträtt publiceras nu för första gången i Bröderna von Wrights växter utgiven av Svenska litteratursällskapet i Finland.
Det är en vacker bok i blått linneband med fina marmoreringar på pärmarnas insida och stram formgivning med röda anfanger på klassiskt vis. Författare – och den som hittat akvarellerna – är Bertil Nordenstam, professor emeritus i fanerogambotanik, verksam vid Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm och medlem av Kungl. Vetenskapsakademien. Boken innehåller 57 akvareller av Magnus, Wilhelm och Ferdinand von Wright. Deras växtporträtt har en intressant historia. De skulle publiceras i planschverket Svensk botanik som gavs ut i elva band mellan 1802-1843, men de försvann och glömdes bort. Bertil Nordenstam fann dem gömda bland pressade växter i riksmuseets nordiska herbarium. Nu publiceras de som en fristående fortsättning på det mer än 150 år gamla botaniska verket.
Det var ett gigantiskt detektivarbete. Herbariet innehåller ungefär en miljon exemplar och Bertil Nordenstam har bläddrat igenom dem alla. För tjugofem år sedan hittade han av en slump en botanisk akvarell av Magnus von Wright. Han blev nyfiken och beslöt att gå igenom hela det väldiga herbariet på jakt efter fler. Utspridda i samlingarna påträffade han 57 originalakvareller av de tre konstnärsbröderna.
Bröderna von Wright växte upp på en herrgård nära Kuopio i landskapet Norra Savolax i östra Finland. I familjen föddes i början av 1800-talet femton barn, men bara nio nådde vuxen ålder. Tre av dem blev framgångrika konstnärer. De var sin tids främsta och mest älskade fågel- och naturmålare i Norden. Tillsammans gjorde Magnus och Wilhelm 178 handkolorerade litografiska planscher för verket Svenska foglar som gavs ut i omgångar 1828-1839. Alla tre porträtterade alltså också växter. Deras akvareller skulle ingå i flaggskeppet bland de många botaniska verken som kom ut i Sverige under 1800-talet, Svensk botanik, ofta kallad Palmstruchs flora. Det stora verket gavs ut med sammanlagt 771 planscher i handkolorerade kopparstick 1802 till 1843. De flesta ritades och graverades av ryttmästaren och kopparstickaren Johan Wilhelm Palmstruch och hans vän Carl Venus, också han kopparstickare och ryttmästare.
Vetenskapsakademien bidrog med pengar och övertog så småningom utgivningen. Det var förstås ett mycket dyrbart projekt och det ekonomiska läget ohållbart. Det elfte bandet utgavs av Norstedts förlag. Då hade så mycket som hälften av de svenska blomväxterna avbildats enligt den då gällande systematiken. En brand på förlaget 1840 förstörde större delen av lagret. Några inte använda rester säljs fortfarande här och var som lösa blad. Själv har jag en liten hög av de förtjusande bilderna som jag då och då tar fram och gläder mig åt.
Bilderna är återgivna på tjockt handgjort papper i litet format, ibland bara 10 gånger 12 centimeter. Varje bild är graverad på kopparplåt och handkolorerad, vetenskapligt korrekt efter Linnés system förstås, det var det som var avsikten med det stora planschverket.
De nu återfunna akvarellerna av bröderna von Wright beställdes av Vetenskapsakademien på 1830-talet. De skulle bli en värdig avslutning på vad som ibland kallats ett av de vackraste bokverk som framställts i Sverige.
Färska levande växter som underlag skulle det vara. Bröderna målade arv och narv och knavel, olika fetknoppar , en skräppa som Linné kallade för hästsyra, den finaste strandtrift, gullklöver och strandglim – ja, alla möjliga anspråkslösa växter som man kan möta på en strandäng eller dikeskant i Bohuslän. Sylört till exempel, denna pyttelilla, jättevanliga växt med sina millimeterstora vita kronblad och långa, tunna rötter förvandlas till konstverk av någon av bröderna von Wright. Av vem får man inte veta för akvarellerna är inte signerade.
"Ironiskt nog bidrog den höga konstnärliga kvaliteten på bröderna von Wrights växtmålningar till att Svensk botanik lades ner.
De nya original som de tre bröderna gjorde för Svensk botanik var av utsökt kvalitet, skriver Bertil Nordenstam, men just det ställde till problem. Det betydde att högre krav måste ställas på gravyr och kolorering och det blev för dyrt. Ironiskt nog bidrog den höga konstnärliga kvaliteten på bröderna von Wrights växtmålningar till att Svensk botanik lades ner.
Bertil Nordenstams text är på ett trevligt sätt vetenskapligt beskrivande. Ibland citerar han inte bara Linné utan också Harry Martinson som inför bilden av Stor blåklocka, den som Linné döpte till Campanula persicifolia.
I klockan bor en liten vivel som hör till släktet Miarus. Harry Martinson kallar den för Ringaren i sin dikt med samma namn. "Skall han ringa till världsdöd på en förgiftad äng" – så lyder de kusliga slutraderna
"Plingeling, lilla klocka! Vad ringer du om idag?"
Så ska jag hälsa min blåklocka när den blommar i trädgården i slutet av juni. Det känns som något tankeväckande att vänta på.
