Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Bild: Björn Olsson/Arkiv

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    Björn Sandmark: "Slutsatserna får stå för henne"

    Björn Sandmark, vd på Göteborgs stadsteater, svarar på Mikaela Blomqvists inlägg under fredagen: "Förbryllad över hennes läsning och hennes slutsatser".

    Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

    Debatt: Göteborgs stadsteater

    I en kommentar på GP Kultur 18 oktober skrev regissören Carl Kjellgren att Göteborgs stadsteater låter ”dekonstruktionsestetiken” härja fritt. Teaterkritikern Tomas Forser lyfte diskussionen även i DN (22/10) där också Stadsteaterns vd Björn Sandmark svarade på kritiken (24/10). Mikaela Blomqvist riktade sig i GP 27/10 bland annat mot Sandmarks syn på kritikerkåren. Nu svarar vd:n. Även konstnärlige ledaren Pontus Stenshäll har reagerat på inlägget i GP

    Det är utmärkt att Mikaela Blomqvist den 26/10 diskuterade kritikkapitlet i min senaste bok Sceningång. Tre år på Göteborgs stadsteater. Jag är dock lite förbryllad över hennes läsning och hennes slutsatser. Min utgångspunkt är Bengt Holmquists förutsättning att kritikerns viktigaste uppgift är att försöka förstå verket på dess egna villkor. Blomqvist skriver att hon upplevt att det är som att ”banka huvudet in i en vägg” när hon skrivit om teaterns uppsättningar de senaste tre åren och gör sig sedan till tolk för hela kritikerskrået. Med tanke på att receptionen av teaterns uppsättningar inte alls varit så negativ som Blomqvist försöker göra gällande får nog den slutsatsen stå för henne själv.

    Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

    I boken skriver 22 personer om teater på olika sätt. Syftet är inte att ”fira” att jag jobbat på teatern i tre år, utan istället försöka fånga en bild av allt det som händer på en teater under en begränsad tid. Teater är ögonblickets konst och teaterkritiken är en viktig del av teaterns värld. Men oftast blir det enda som finns kvar av ibland flera år av arbete för de inblandade några recensioner i bibliotekens arkiv. Därför valde jag fem uppsättningar som varit särskilt betydelsefulla för mig under de här tre åren, lät de konstnärliga ledarna eller upphovspersonerna ge sin bild på saken, mina egna tankar och kritikernas röster. För att ge en mer heltäckande bild.

    När det gäller Körsbärsträdgården glömmer Blomqvist att jag framhåller att just Tomas Forsers sågning av uppsättningen var konsekvent och genomtänkt och ett exempel på negativ kritik som också fyller en viktig funktion. Dessutom skriver Lars Ring i en innehållsrik krönika om sina bedömningar till varför han inte tyckte att uppsättningen var bra. När jag skriver om mina upplevelser kan jag tycka att jag har rätt att ge uttryck för dem åtminstone i min egen bok.

    Blomqvist tycker tydligen inte att teaterkritikens villkor i dagspressen är något problem och har där en helt annan uppfattning än de kritiker jag talat med om frågan. Vi kanske kan hoppas på att teaterkritiken får bättre möjligheter framöver.