Om folk ironiserar och försöker skämta bort det man håller på med - men samtidigt inte kan sluta komma tillbaka. Då vet man med allra största säkerhet att man gör någonting rätt.
Låt oss vara ärliga. Det är tacksamt att driva med Way out west. Ni har redan hört alla skämten om hipsters, mjölkstopp, köttstopp, sponsringshysteri och förhoppningsvis också om alla dem som aldrig lämnar vip-området eftersom den eventuella möjligheten att få ta en selfie med Kit Harington tydligen toppar all musik i världen.
Way out west är, eller har i alla fall varit, en även med globala mått mätt pretentiös festival. Det har synts på bokningarna och det har synts i de ställningstaganden man valt att göra. Och inte göra.
Jovisst finns det uppenbara logiska luckor i att bannlysa mjölk men kränga cigarretter. För att inte tala om alkohol. Ett öl och vin-stopp, det hade verkligen varit subversivt. Och välgörande. Det är ju ändå så att nikotin och alkohol alltjämt gör större skada än mellanmjölk. Dessutom skulle vi slippa packade stockholmare som, fem minuter från närmaste spårvagnshållplats, välter varandra i jakten på en Uber.
För mig är det ändå helt okej att vara pretentiös, så länge man är det i både hjärta och handling. Då kommer man alltid att trampa fel ibland, men bättre det än att bara stå still och stampa. Det är det ändå alldeles för många som gör. Och vem orkar egentligen gapa om "pk-festival" när Way out west klimatkompenserar samma sommar som Kebnekaise krymper ihop?
Nej, det är inte engagemanget som är problemet. Way out west har snarare exakt samma utmaningar att hantera som alla andra festivaler. Nämligen detta att det är arrangören som bygger festivalen men besökarna som ger dem mandat att fortsätta.
Way out west ska vara musikälskarnas festival och därför måste man bli än mer distinkt i sina bokningar. Till skillnad från många andra festivaler är Way out west på riktigt en mötesplats där ung och äldre, country-kille och hiphop-tjej kan dela gräsmatta. Så fortsatt blanda Fleet Foxesar med Kendrick Lamarar och veteraner med helt nya talanger. Det är helt naturligt att Patti Smith och M.I.A spelar på samma scen. Släpp inte den tanken för om inte spelschemat är det rätta spelar det ingen roll hur många selfiebås, såpbubblor eller godispåsar ni skickar ut på området.
Utveckla dessutom programmet med samtal och seminarier där det ges utrymme för debatter bortom det vanliga sluggandet. Till och med såhär några veckor före valet.
Och fortsätt för all del trigga folk att vilja göra narr av Way out west. Det är den bästa försäkring man kan ha.
LÄS MER:Arcade Fire skickade hem publiken dansande
LÄS MER:Way out Sällskapsresan
