Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Barnen är religion för de som inte tror

Emanuel Karlsten om vad som får svenska småbarnsföräldrar att mordhota komiker.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

“Sån jävla låg äckeldynga. Och i nån slags täckmantel av humor”

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

“Såna här så kallade ’artister’ ska bara bort!”

“Jag ska personligen slita av ditt huvud”

Sverige är sekulärt och därför var det för de flesta ickemuslimer i Sverige helt obegripligt med reaktionerna när Lars Vilks avbildade profeten Muhammed som rondellhund. Skulle han dödas för konst? Kom igen! Det gick inte att relatera till att någon vettig människa skulle önska livet av någon. Hur heligt kunde något bli?

För i Sverige är nästan ingenting heligt. Förutom barnen.

LÄS MER: "Varför ens skämta om något så fruktansvärt?"

Det har slagit mig de senaste månaderna, att barn är de sekuläras religion. De är vad som ger mening och de är vad vi är villiga att offra våra liv för. När de blir hotade? Då släpper alla hämningar. När barn till invandrare rycks ur armarna på sina föräldrar vid USA:s gräns fylls protestlistorna i rekordfart. När foldrar från socialstyrelsen med “information till dig som är gift med barn” publiceras är vi inte intresserade av att höra om bakgrunden. Vi rasar. Vem orkar med rationalitet när någon säger “barnäktenskap”?

Eller som nu senast. När en ”konstnär” gjort en låt som heter “Knulla barn". Då tappar vi fullkomligt fattningen.

Orden och hoten överst i den här krönikan var inte riktade mot Lars Vilks, utan just till provokationsartisten Anton “Mr Cool” Magnusson som skrivit låten Knulla barn. Från låten: “Har du knullat ett barn (Ja, det har jag)/Var det gulligt och svagt? (Ja, det var det)/Om det är fel att knulla barn så vill jag inte ha rätt/Tänk att ha sex med ett spädbarn/Oh, man blir direkt lite knäsvag”.

Jag mådde fysiskt illa när jag läste texten första gången. Och det spelar ingen roll att artisten är en persona som försöker driva med den svenska smaklighetens gränser. Det spelar ingen roll hur mycket skämt eller hur mycket konst det är. Jag äcklades på djupet. Men...mordhot?

LÄS MER: Ståuppklubben bryter med Henriksberg

Orden och hoten överst i krönikan var inte skrivna av några rabiata islamister, utan mammor i offentligheten, pappor under eget namn. Citaten är också bara ett skrap på ytan. Föräldrar har skrivit öppet hur de ska söka upp artisten och orsaka honom fysisk skada.

Det är öppna, organiserade hot om våld. Från vanliga småbarnsföräldrar.

Är det inte märkvärdigt? Jo. Och lika märkvärdigt är det att några av er nu läser och faktiskt förstår reaktionen, förstår att folk reagerar med våld och hot. För ni känner att låten var ett övertramp in i vårt allra heligaste. Barnen.

LÄS MER: Mr Cool och Simon Gärdenfors utreds för brott

Är det inte märkligt? Och hjälper det oss inte till någon typ av insikt?

Ingen, ingen icke-muslimsk svensk kunde förstå att muslimer kunde mordhota en konstnär som ritade rondellhund av Muhammed. Men när en svensk komiker gör pedofil-skämt kan vi plötsligt förstå att mammor och pappor skickar mordhot till en komiker.

Sverige har kanske inte religionen som driver oss till irrationella känslor, men vi har barnen.