Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Vatten spelar en central roll i tre aktuella barn- och ungdomsböcker som tar sig ner under ytan på olika nivåer.

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    Allt kan hända vid mörka vatten

    Recension: En drunknad pojke, ett vattenväsen och en kanotfärd som går fel. Mycket händer vid skräckfyllda vatten i Svart vatten, Näcken och Vilse, tre böcker för unga läsare. Cecilia Nelson tycker att de passar fint också för äldre som vill skaka om sig lite.

    Vad rör sig egentligen under vattenytan? Den frågan har barnlitteraturen ägnat mycket uppmärksamhet, från H C Andersens Den lilla sjöjungfrun och Jules Vernes En världsomsegling under havet till Tove Janssons Pappan och havet. Ett sökande efter något okänt som fascinerar och förskräcker, som utmanar det välbekanta, och som kan fungera som metafor för dunkla vrår inom oss själva.

    Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

    I Camilla Jönssons välskrivna mellanåldersbok Svart vatten blir insjöns ogenomskinlighet en spegel för huvudpersonen Agnes rädslor, för allt som inte förmedlas genom hennes älskade böcker. Ute i en eka tillsammans med en annan vattenrädd elvaåring anstränger hon sig för att urskilja något under ytan, men ”mest såg hon bara sin egen spegelbild”.

    Jönsson låter vattnet stå för skräcken för död och utplåning, både rent konkret och i överförd bemärkelse när barnets identitet hotas av en anad sexualitet och vuxnare livssyn. Hotet får tydlig gestalt genom att en drunknad pojke söker kontakt med Agnes som förföljs av våta fotspår och vaknar av att regnet tränger in i hennes rum. En natt upptäcker hon blöta avtryck i sin säng.

    Som så ofta i barn- och ungdomslitteraturen är de vuxna inte till stor hjälp. Agnes kommunicerar bara ytligt med sina föräldrar och hon och hennes kamrat är ensamma när de dras ner i det bottenlösa. Drunkningsscenen är detaljrik och skrämmande och kräver flickan på allt hon har av mod, styrka och empati. Som en klassisk hjälte kommer hon upp ur mörkret med större trygghet och självkännedom. Efteråt förhåller hon sig till vatten på ett nytt sätt och ser sig ”sväva fritt under ytan helt tyngdlös, fast utan smärtan den här gången”. Förändringen betyder dock inte att Svart vatten slutar i dur, utan på ett mer öppet, sökande vis.

    Vatten spelar en central roll även i Näcken, den sjätte delen i Åsa Larssons och Ingela Korsells spännande Pax-bokserie, vars dramatik förhöjs av Henrik Jonssons svartvita serieinspirerade illustrationer som inte väjer för det gastkramande uttrycket i skildringen av ondskans representanter.

    Som tidigare blandar författarduon vardagsrealism och fantasy med rötter i nordisk mytologi. Turen har kommit till näcken, en lustmördare som bekant kan uppträda i mänsklig skepnad och med raffinerade metoder locka ner sina offer i djupet.

    Trots att Viggos storebror Alrik helst håller sig på säkert avstånd från större vattensamlingar är det han som råkar i klorna på detta maktfullkomliga vattenväsen och är nära att drunkna, inte bara en utan två gånger. Det är påfrestande närgångna beskrivningar av paniktillstånd och dödsångest, en realism som inte får någon motsvarighet i de efterföljande reaktionerna. Alrik kastar sig raskt iväg till nästa hårresande upplevelse med vattenanknytning och annars sympatiskt gestaltade vuxna skämtar bort de traumatiska händelserna. Visst, det är en berättelse i spänningsgenren där tempot ska vara högt, men just för att längre avsnitt är psykologiskt finjusterade och bygger på igenkänning blir detta ett mindre lyckat inslag i en bok som i övrigt är klart läsvärd.

    I Karina Berg Johanssons ungdomsroman Vilse är huvudpersonerna några år äldre. De befinner sig på konfirmationsläger i Jämtlandsfjällen där de ger sig ut på en vådlig kanotfärd längs älven som visar sig gå isär i en lugn fåra som rör sig mot civiliserade trakter och i en annan som spränger iväg mot ”mygg och ensamhet”, ”hålor och gömslen”.
    Romanen, som drar in läsaren genom det sofistikerade antydningsvisa berättandet, är en slags robinsonad som i likhet med William Goldings Flugornas herre frilägger maktstrukturer inom en isolerad grupp av ungdomar. Hierarkier och allianser upprättas, hackkycklingar utses, allt för att upprätthålla en föreställd ordning, medan vital information och kompetens ignoreras. En isande bild av ett samhälles grundvillkor.

    Liksom i Svart vatten kan man se naturen och i synnerhet vatten som symbol för den krävande passage som ungdomarna befinner sig i på tröskeln till det vuxna livet. Och precis som i de bägge andra böckerna finns här en drunkningsscen, men Berg Johansson betonar vare sig det traumatiska i upplevelsen eller gör den till grund för nya insikter. Händelsen får istället gestalta den hänsynslöse ledaren Victors destruktiva sida när han vare sig lyssnar på älven eller på sina kamrater.

    Vilse, Svart vatten och Näcken tar sig ner på olika nivåer under ytan, fast alla kan med fördel läsas av den som vill skaka om sig själv lite grann.

    Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.