Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Parthenon upplyst på Acropolis topp, en symbol för Athen – demokratins vagga. Bild: ARIS MESSINIS

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Alla människor är lika mycket värda

Henrik Arnstad, aktuell med boken Hatade demokrati, skriver om att demokrati inte bara är ett politiskt verktyg. Det är också en ideologi som handlar om inkludering.

Det viktigaste argumentet för demokrati är att mångfald är en överlägsen metod att fatta beslut.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Antidemokrati ser mångfald som ett hot; det vill säga en samhällelig kostnad. Den demokratiska ideologin ser tvärtom medborgarnas olikheter, pluralism och skillnader som en social och samhällelig tillgång; en resurs.

Den demokratiska tanken är att mångfald i den samhälleliga dialogen gör att medborgarna och staten blir mer benägna att fatta kloka och välinformerade beslut. Mångfald och dialog förebygger förutfattade meningar som kan leda till felaktiga avgöranden. Konfrontationer med nya, annorlunda och oväntade perspektiv lär människor att deras egna utgångspunkter inte alltid är objektiva sanningar. Även majoritetssamhällets värderingar och världsbild är subjektiva åsikter, som utgör resultat av specifika sociala sammanhang. Att lyssna och föra dialog med en mångfald av medborgare, inte minst individer och grupper som inte är en del av majoritetssamhällets erfarenhetsbakgrund, lär oss att situationer kan tolkas på flera sätt.

Besluten blir därmed bättre.

Inkludering av många perspektiv lyfter diskussionen. Samhället förstår att en fråga inte bara innehåller två perspektiv – vilka kanske framställs som stående i konflikt med varandra. Genom utökad förståelse avancerar det mänskliga kunnandet. Vårt mentala universum av insikter, frågeställningar och nyfikenhet expanderar. Detta är det goda demokratiska samhällets utopi.

Poängen är att demokrati är mycket mer än ett statsskick. Demokrati är även en politisk ideologi – ett sätt att tolka världen – vars grundläggande idé är inkludering.

Demokratins kärnbegrepp är inkludering

Detta påstående kan idag anses kontroversiellt, eftersom vår samtid generellt reducerat demokrati till enbart statsskick. En värderingsfri och viljelös beslutsprocess där majoriteten får sin vilja igenom, genom omröstning. Denna nutida förenklade – och farliga – demokratisyn är ett relativt nytt fenomen. För bara några decennier sedan var demokrati ett fält för långt fler än enbart statsvetare. Demokrati var även politisk filosofi och sysselsatte mängder av akademiker, opinionsbildande tänkare och intellektuella ur alla möjliga discipliner. Hannah Arendt, Simone de Beauvoir, Ernst Wigforss och Martin Luther King är bara en handfull exempel på demokratiska politiska filosofer.

Att vetenskapligt beskriva demokrati som en ideologi, snarare än enbart statsskick, kan kännas ovant. Men det har flera fördelar, för den som vill föra en djupare diskussion om demokratins inre väsen. Om demokratins anatomi.

Det genomförs regelbundet undersökningar om hur många av världens länder som kan räknas som demokratier. Forskarna undersöker företeelser som fria val, rättssäkerhet, yttrandefrihet och så vidare. Men dessa forskare påtalar alltid själva hur svårt det är att avgöra var gränsen går mellan demokrati och icke-demokrati. De blir tvungna att uppfinna mellanlägen som ”mjukt auktoritära stater” eller ”utsatt demokrati”. Den vetenskapliga metodiken fungerar inte riktigt.

Om demokrati istället – eller snarare parallellt – tolkas som en politisk ideologi infinner sig mängder av vetenskapliga fördelar, som tydliggör hur demokrati kan definieras. Och som dessutom ger demokratin vägledning, självinsikt och riktning.

Som redan sagts: demokratins kärnbegrepp är inkludering.

Den internationella demokratiforskningen för omfattande diskussioner om inkludering som ideologiskt-politiskt fenomen inom demokrati. Statsvetaren Albert Weale skriver att ”inkludering är central för vår förståelse av demokrati” och påpekar hur lite uppmärksamhet detta får i debatten (”relatively little attention has been paid to it”). Demokrati är en betydligt djupare tanke, än enbart majoritetsstyre, skriver Weale:

”Demokrati tillåter konkurrens om makt och inflytande på inkluderande basis. Ett smalt urval av medborgarskap betyder att politiska system misslyckas med att vara demokratiska, oavsett hur mycket priviligierade medborgare tillåts delta i beslutsprocesserna.”

Statsvetaren Robert A. Dahl anger inkludering som ”en av demokratins hörnstenar” medan demokratiforskaren Iris Marion Young skriver:

”Viktigast av allt är att demokratiska normer har inkludering som kriterium för legitimitet hos politiska beslut. Demokrati innebär jämlikhet, det vill säga att alla medlemmar av samhället inkluderas jämlikt i beslutsprocesserna och har lika möjlighet att påverka. Generellt bryter demokratier mot inkluderingsnormen.”

Den sista meningen är viktig, eftersom Young ställer den demokratiska ideologin i relation till demokratisk politik (demokrati som statsskick). Det är skillnad på ideologi och praktisk politik, vilket leder till en konkret slutsats angående demokrati som praktisk politik: Det har aldrig funnits en stat som varit helt och hållet demokratisk.

Detta eftersom samtliga samhällen på jorden på något sätt diskriminerar eller exkluderar vissa grupper och individer från att – åtminstone helt och hållet – delta i den offentliga dialogen. Den demokratiska ideologins agitation angående inkludering syftar till ökad demokratisering av stater, fullt medveten om att en fullständigt demokratisk statsbildning förblir en omöjlighet. ”Ingen statsbildning har någonsin haft ett statsstyre som helt motsvarar kriterierna för en demokratisk process”, skriver Dahl.

Den allt vanligare indelningen i ”vi och dem” visar hur mänskligheten är på väg in i en ny auktoritär era.

Den inkluderande samhälleliga dialogen – den demokratiska vardagen – är istället en ständigt pågående process, som är central för hur det goda samhället ska fungera, enligt demokratisk ideologi. I det demokratiska goda samhället är alla samhällsgrupper, minoriteter och individer inkluderade i tvåvägskommunikation. Medborgarna talar och lyssnar i dialog med samhälle och stat. I ett demokratiskt statsskick manifesteras denna dialog politiskt inom beslutsprocesserna via särskilda medborgerliga rättigheter. Yttrandefrihet, pressfrihet och deltagandet i fria val utgör exempel på demokratisk dialog med samhälle och stat.

En bild på Martin Luther King, Jr. Memorial i Washington. Martin Luther King var noga med att understryka att demokratin alltid måste vara inkluderande.. Bild: Charles Dharapak

Men idag har dessa yttre demokratiska manifestationer förvandlats till själva definitionen av demokrati, inom det offentliga samtalet. Det är problematiskt på många sätt. Demokrati är en betydligt äldre ideologi än de moderna västerländska liberala demokratiska statsskicken. Att enbart tolka demokrati som statsskick, utifrån hur det tar sitt uttryck i nutida länder som Sverige, gör oss blinda för andra tankar kring demokrati som existerat sedan tusentals år. Runt hela jorden. Demokratiforskarna Benjamin Isakhan och Stephen Stockwell skriver till och med att demokratiska idéer – möjligen – representerar ”en grundläggande mänsklig benägenhet”, angående organisering av sociala system.

Allvarligare är att tolkningar av demokrati enbart som statsskick innebär en potentiell fara för demokratin. Den erbjuder föreställningen att demokrati är något som kan erövras (”vårt land är en demokratisk stat”) och som sedan inte behöver försvaras gentemot antidemokratiska ideologier och rörelser, så länge dessa lagligen verkar inom det givna politiska systemet.

Martin Luther King tänkte mycket på detta inom sitt politisk-filosofiska arbete för demokrati. Inte minst i sina återkommande dialoger med amerikanska judiska grupper, utifrån erfarenheten av Förintelsen. King anmärkte att demokratin aldrig får bli objektiv. Demokratin måste förbli ”subjektivt hängiven” sin grundläggande inkluderande idé, ansåg King och fortsatte:

”Världsläget tillåter oss inte lyxen hos en blodfattig demokrati. Betänk den monumentala betydelsen av denna sanning!”

Idag lever vi i en tid då demokratin monteras ner globalt. Den allt vanligare indelningen i ”vi och dem” visar hur mänskligheten är på väg in i en ny auktoritär era. Det svenska valet på söndag har kallats en folkomröstning om demokratin. Men oavsett hur det går kommer svenskarna med all sannolikhet få fortsätta rösta i framtiden. Antidemokratin triumferar på andra sätt – ofta genom att kalla sig demokrati, enligt modellen ”majoritetens tyranni”. Via exempelvis rasism, kvinnohat och förtryck av minoriteter. Via mordhot, mobbning och polarisering.

Vi demokrater har enbart att hålla oss till den formulering som yttrats så många gånger att den blivit en klyscha. Men i grunden är den en av de mest radikala och revolutionära demokratiska tankar som någonsin tänkts, under mänsklighetens hela historia:

Att alla människor är lika mycket värda.

Henrik Arnstad utkommer i dagarna med boken Hatade demokrati: de inkluderande rörelsernas ideologi och historia på Norstedts.

Vill du veta mer om hur GP arbetar med kvalitetsjournalistik? Läs våra etiska regler här.