Minutrarna innan har hon talat med sig själv:
- "Det är inte på liv och död, Kajsa", har jag sagt till mig själv, för att på ett värdigt sätt kunna hantera en motgång, förklarar Kajsa Öberg-Lindsten med blicken fortfarande fäst på tv-rutan.
Besvikelsen hänger i luften, men landar ändå ganska snart i att hon nu kan ägna resten av dagen åt annat. Telefonerna är tysta och en kopp kaffe hägrar, som vid en vinst hade fått kallna orörd.
- Min dotter har sagt till mig att jag ska gråta och ställa till med en scen och förklara hur djupt besviken jag är, haha, ja det kan man ju göra för att få uppmärksamhet förstås. Jag hade tyckt att det hade varit så hemskt roligt om Svetlana hade vunnit. Men de som ännu inte gripits av hennes författarskap har ju fortfarande möjligheten. Bara att hon var en kandidat betyder mycket för uppmärksamheten kring hennes böcker.
Kajsa Öberg-Lindsten tror på Svetlana igen nästa år och välkomnar GP tillbaka för en stunds nervpirr.
- Nobelpriset är jättespännande för översättaren, och när ens egen författare är kandidat, ja det blir också ett betyg på ens eget arbete.
I fallet med regimkritiska Svetlana Aleksijevitj, som lever under kraftig hotbild i Minsk, Vitryssland, har dock favoritskapet också orsakat en del oro.
- Även om ett internationellt erkännande innebär ett visst skydd, så är det klart att man oroar sig. Jag är glad att hon satt i Tyskland nu när vinnaren skulle tillkännages, säger Kajsa Öberg-Lindsten.
