Årets kulklapp för alla modeintresserade

ANNONS
|

DesignRöhsska museetSteinunn Sigurðardóttirt o m 22/2 -09Julen kom tidigt för alla modeintresserade, närmare bestämt den 4 november när Steinunn Sigurðardóttir blev den första modeskaparen att få motta Torsten och Wanja Söderbergs Designpris i Röhsska museets regi. Prissumman på en miljon kronor gör Söderbergpriset till Nordens mest betydelsefulla samtidigt som en genomgång av pristagarna sedan starten 1994 visar på en väl avvägd spridning mellan länderna och yrkesgrupperna inom området. Genom att nu också släppa en modeskapare genom nålsögat gör man onekligen en viktig markering från prisjuryns sida och den sker samtidigt som flera av Nordens institutioner för formgivning och design skapar bestående förutsättningar för att också kunna visa mode.

ANNONS

Innehållet i pristagarens traditionsenliga utställning på Röhsska upptas i år helt av plagg från Steinunn Sigurðardóttirs höstkollektion som går i svart med crème, lavaorange och grafitgrått som accentfärger.

Det är en vacker och stram utställning som är perfekt iscensatt så att besökaren kan se plaggen från alla håll. Frånvaron av glasväggar möjliggör också närsynta studier av material och mönsterkonstruktion, helt i nördens smak.

Utmed ena väggen hänger ett antal modefotografier som tillika är unikat, utan retuscheringar. De är tagna av en av USAs största dokumentärfotografer, Mary Ellen Mark, som här har valt att arbeta med en tidig polaroidkamera till vilken bildplåtarna laddas en och en.

De frontalt uppställda bilderna har många likheter med 40-talets avskalade och fokuserade modefotografi, en estetik som på ett vackert sätt återspeglas också i utställningens utformning.

Det började tydligen med stickning för Sigurðardóttirs del och den utställda kollektionen bygger också mycket riktigt på jerseystickade basplagg som fått en transparent motpart i form av blusar och underklänningar i sidenchiffong.

Isländskans grunduttryck karaktäriseras av effekten av mötet mellan det opaka och genomskinliga, samtidigt som dessa höstkreationer inte lämnar speciellt mycket utrymme för bar hud. Sättet hon har kombinerat plaggen på leder istället till ett ovanligt påklätt intryck samtidigt som materialvalen garanterar att sensualiteten inte på något sätt går förlorad.

ANNONS

Det är helt tydligt att Sigurðardóttir kan sin dräkthistoria och förutom blinkningen till isländska folkdräkter bär höstens plagg också tydliga drag av både rokoko och 40-tal. 1700-talets överdrifter reflekteras tydligt i de lekfulla huvudbonaderna som till formen påminner om perukerna man använde, men jag blir än mer fascinerad över den rörelse de ostyriga bandkråsen frammanar hos de till formen så strama plaggen. När det gäller 40-talsinspirationen är den baserad på samma kontrast i och med att vida gubbyxor med breda slag kombinerats med en vackert figurnära jacka med stickade ärmar och pälsdetaljer.

Lite längre bort syns också den för decenniet så typiska boleron som i Steinunn Sigurðardóttirs pälsversion blir en spännande motpart i mötet med den genomskinliga blusen i sidentaft och den diskreta svarta kjolen.

Jag får ett bestående intryck av bärbarhet och trygg kvinnlighet när jag tittar på dessa kreationer. De är sofistikerade utan att bäraren känner sig utklädd, kvinnliga och sensuella utan att bäraren känner sig utlämnad. Framför allt medför deras eklektiska uttryck och materialvalet att de är modemässigt hållbara - egenskaper som alltmer kommit att påverka kvinnors syn på mode under de senare åren.

I utställningen ingår också en tjuvtitt på vårkollektionen 2009 och jag imponeras återigen av enkelheten och tydligheten i Steinunns kreationer. Här finns ingen tillgjord kvinnlighet utan snarare en okomplicerad minimalism som känns igen från modeföretag som Gucci och Calvin Klein, där hon också har verkat.

ANNONS

Den nya vårkollektionen hänför framför allt genom sina udda accentfärger; svagt blågrått, hallonrött, glödande rödsvart och bronsgult som kontrasteras mot vitt och svart i olika konstellationer.

Videoupptagningen från visningarna och Sigurðardóttirs inspirerande höstkollektion på podierna skapar samtidigt en sådan mersmak att Röhsska museets presentation av denna isländska modeskapare känns otillräcklig. Vid närmare eftertanke hade jag nog hellre sett ett smörgåsbord av det hon skapat sedan hon startade sin egen label (modefirma) år 2000 inklusive hennes stickade plagg.

Samtidigt är valet att visa enbart höstkollektionen på intet sätt missvisande eftersom katalogbilderna tydligt visar att Steinunn Sigurðardóttir hittade ett bestående uttryck för sin kreativitet i och med att hon återvände till sina rötter och den isländska naturen för sin inspiration.

ANNONS