Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Roma av den mexikanska regissören Alfonso Cuarón har hyllats av kritikerna. Men på Guldbaggegalan kommer den inte vinna något pris. Bild: Carlos Somonte

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    Årets bästa utländska film gick inte att rösta på

    Jurymedlemmen Stig Björkman kritiserar Guldbaggens nomineringsprocess som bygger på distributörernas urval.

    Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

    Nej, Guldbaggen för Bästa utländska film 2018 kommer inte att gå till årets bästa utländska film, kanske inte heller till årets näst bästa film men möjligen till den näst näst bästa…

    Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

    Smaken kan naturligtvis diskuteras, men det verkar som om de flesta entusiaster med film i blodet velat vittna om en alldeles unik filmupplevelse som lyst upp decembermörkret: Alfonso Cuaróns Roma. Cuaróns återkomst inte bara till hemlandet Mexiko utan också till det barndomens landskap som besjälar hans film har av många betraktats som filmårets vackraste begivenhet.

    LÄS MER: Netflix-filmen Roma kommer få dig att känna

    Men guldbaggejuryns tolv edsvurna män och kvinnor har inte tillåtits att rösta på Roma av det enkla skälet att filmen inte anmälts av sitt distributionsbolag. Roma är en Netflix-produktion, och det amerikanska nätverksbolaget är antagligen lika ointresserat av som ovetande om de regler kring Guldbaggen som formulerats av Svenska Filminstitutet. Regler som infördes för ett par år sedan.

    Dessa regler statuerar att varje svenskt distributionsbolag får nominera tre filmer till juryns bedömning. Vilket också innebär att bolagen till viss del styr det urval som juryn har att rösta på. I år drabbade detta Paul Thomas Andersons briljanta film Phantom thread, som det distribuerande UIP tydligen inte tyckt vara värd priset. Deras kandidater var i stället Lady Bird, BlacKkKlansman och First man, utmärkta och sevärda filmer men i mina ögon några nummer lättviktigare än PTA:s mer elegant måttsydda filmkreation.

    Här var alltså två filmer som jag i första hand skulle velat ge min röst, Roma och Phantom thread, men som jag var förhindrad att göra. Liksom Paul Schraders briljanta återkomst First reform, ett Bergman-inspirerat drama om en präst som hamnat i tvivel och en film som också befunnit sig utanför regelverket. Samma röstningsdilemma uppstod för ett år sedan, då en av mina filmfavoriter, det svartvita kärleksdramat Frantz av Francois Ozon inte fanns med på listan av valbara. Distributionsbolaget för filmen visade sig vara okunnigt om Filminstitutets nya regler och hade därför inte nominerat någon av sina importer.

    Så här har vi alltså en jury som föreläggs ett urval filmer, som kommersiella intressenter gärna skulle vilja se belönade. Filmer inte utan kvalitet, visserligen, men trots allt föreslagna av aktörer som inte kan bortse från det pekuniära värdet av ett eventuellt pris. En bagge till Lady bird eller BlacKkKlansman skulle säkert leda fler åskådare till återbesök i biografen eller till videoköp eller streaming än Phantom thread till exempel… För det har visat sig att pris och efterfrågan har ett visst samband även i dessa sammanhang. Att en gyllene belöning också bidrar till mer guld i kassorna.

    Så vad är då mitt förslag? Jo, släpp filmerna lös, det är nyår! Och på önskelistan för 2019 och för alla de filmiska mästerverk som det nya filmåret kan överraska oss med står nya röstningsregler och valfrihet. Och sen – Let the Best Film Win!

    Stig Björkman är kritiker och regissör och medlem i guldbaggejuryn för Årets bästa utländska film. Förra året tog han emot Hedersguldbaggen.