I lördags invigde Göteborgs stadsteater sin nya källarscen. Äntligen, säger jag som längtat sedan jag såg Åsa-Lena Hjelm spela Beckett i den gamla replokalen under Stora scenen för några år sedan.
En bit nedåt Götaplatsen står Karin Boye staty. Hon ser tunn och ängslig ut i vinterkylan och som vanligt har någon satt en mössa på hennes huvud för att hon inte ska frysa.
I Stadsteaterns källare ges nu 75 år efter Boyes död en helt annan bild av den västsvenska poeten: en kvinna som bejakar både sin lust och sitt begär. Ni som älskar Karin Boye, missa inte föreställningen Stjärnornas tröst!
Den nyöppnade källarscenen ger teatern möjlighet att med kort varsel och förhållandevis lite pengar sätta upp en helt annan sorts pjäser än vad som ges några trappor upp. Snabba samtidskommentarer till exempel (nästa uppsättning, Jihadisten, handlar om en ung mans väg från Göteborg till kriget i Syrien).
”Här kan vi producera annorlunda föreställningar än på övriga scener både till form och innehåll”, konstaterar teaterns konstnärlige ledare Pontus Stenshäll nöjt. Det lilla rummet (72 publikplatser) ger också en annan intimitet än de stora salongerna. Och så får man ju hela huset att leva som spelplats, vilket både är ekonomiskt och trevligt.
Så tänkte inte förra teaterledningen som istället ville ha en helt nybyggd scen på teaterns p-plats för 200 miljoner kronor, ett mellanting mellan Stora scenen och Studion. ”Ska vi kunna utveckla verksamheten och ge nya generationer göteborgare ett stort, angeläget och varierat utbud är en ny scen ett måste”, proklamerade teaterns dåvarande vd Ronnie Hallgren om bygget som skulle få en beräknad driftskostnad på 33 miljoner om året (scenen skulle ju förutom hyran fyllas med regissörer, skådespelare, teknik ...).
Hallgren lyckades så framgångsrikt övertyga teaterns styrelse om att nybygget var en bra idé att den lät Higab göra en förstudie på projektet för 1,2 miljoner kronor. Men kommunfullmäktige var inte lika lätt att charma, där blev det nej och förstudien fick kastas i papperskorgen tillsammans med den dryga miljon den kostat.
Det finns än så länge en nackdel med Stadsteaterns källarscen. Det saknas isolering i taket mellan den och S tora scenen, vilket innebär att man inte kan spela på bägge scenerna samtidigt. Därför ges just nu Karin Boyeföreställningen klockan nio på kvällen.
Scenen behöver även en egen ingång från foajén för att publiken ska slippa ledsagas ner till scenen genom baktrappor och personalutrymmen. I mars kommer ett kostnadsförslag och förhoppningsvis en tidsplan för ombyggnaden.
Om inte förra ledningen haft så storvulna planer, då för tre år sedan, utan nöjt sig med en blygsammare källarscen som dessutom bättre kompletterar de scener som redan fanns i huset hade förmodligen både isolering varit på plats och den nya nedgången byggd. De 1,2 miljoner den gamla förstudien kostade hade säkert räckt en bra bit på vägen.
