Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Kristina Lindström | Flickornas historia Världen

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Kristina Lindström | Flickornas historia Världen

Att berätta flickornas historia är både originellt och föredömligt, menar Kajsa Öberg Lindsten som läst Kristina Lindströms tredje bok med flickorna i huvudrollen. Det blir många sorgliga berättelser.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

Ung

Ung

Kristina Lindström

Flickornas historia Världen

Illustrationer: Lina Bodén

Rabén&Sjögren

Kristina Lindström är författare och journalist, som bland annat arbetat med kulturprogram och barn och ungdomsprogram på tv. Hon har också skrivit manus, och tillsammans med Maud Nycander regisserat en uppmärksammad dokumentärfilm om Olof Palme 2012. Och på egen hand gjort en likaledes uppmärksammad dokumentärfilm om Astrid Lindgren 2014.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Kristina Lindström har tidigare skrivit en Flickornas historia som handlar om flickor i Sverige, från stenåldern till nutid. Och en Flickornas historia, som handlar om flickor i Europa. Bägge dessa böcker med illustrationer av Anna Clara Tidholm.

Så detta är alltså en tredje Flickornas historia, som handlar om flickor i hela världen. Man kan säga att den i någon mån överlappar de två tidigare böckerna eftersom en flicka är svensk (Karin Månsdotter på 1500-talet) och ytterligare sex är européer. Så sju av bokens sjutton berättelser handlar alltså om europeiska flickor.

Vad är en flickornas historia för något? Och varför skriver man en sådan?

I alla Kristina Lindströms berättelser är det flickor som upplever och berättar om en speciell plats och epok.

Att beskriva historien ur flickors perspektiv är förstås både originellt och föredömligt. Eftersom historieskrivningen ända in i nutid har haft en tendens att i första hand beskriva kungar och makthavare av manligt kön, och i absolut sista hand icke-privilegierade barn av kvinnokön.

Den första berättelsen handlar om en fattig flicka i Egypten någon gång före vår tideräkning. Hon finner ett övergivet spädbarn på en sophög. Naturligtvis är det en flicka som lagts ut för att dö av en familj som inte tycker sig kunna försörja henne. Flickan som hittar barnet har fattiga men osedvanligt godhjärtade och vidsynta föräldrar. De ser till att den lilla flickan skall få överleva. Hon lämnas till en amma, som skall föda upp henne till slav åt en rik man i byn. Ett lyckligt slut som ändå är förskräckligt sorgligt. I en faktaruta efter den korta berättelsen får man läsa om det gamla Egypten. Om att flickor hade arvsrätt, och kunde bli faraoner, alltså härskande drottningar, precis som Kleopatra. Men de fick inte gå i skolan.

Och så fortsätter raden av berättelser: Med Tyra i Danmark på bronsåldern, när klimatet var så gott och varmt. Och Lucina i den grekiska kolonin Cumae i södra Italien, där en urgammal kvinna sitter instängd i en grotta för att sia om framtiden. Lucina funderar över vem som skall ersätta henne. Det verkar vara en mycket ensam men ändå märkligt lockande kvinnouppgift.

Ett raskt skutt, förbi Kristi födelse och ända fram till 1400-talet: Den lilla flickan Juanita leds upp på ett berg där hon drogas och lämnas att frysa ihjäl – som ett offer åt en gud.

Sedan får vi möta Karin Månsdotter, som på 1500-talet, vid 15 års ålder, tvingas att bli den svenske kungen Erik XIV:s älskarinna och sedan hans fru. Och så kommer Vera, en stillsam och ängslig flicka i en djupt religiös ikonmålarfamilj i Ryssland på 1600-talet. Och sedan den stackars lilla Marie Antionette, som blev tvångsbortgift med franske kungen.

Fast hon hellre hade velat stanna hemma och leka med sin mops och åka kälke.

I det sena 1700-talets London döms en liten tiggarflicka för rån, och skickas så småningom tillsammans med andra fångar iväg för att kolonisera Australien.

Och sedan möter vi en lyckligt dansande romsk flicka i 1800-talets Spanien, som drabbas av sin första mens och hotet att tvingas bli vuxen.

I Amerika, på 1800-talet, flyr en slavflicka från Sydstaterna till Nordstaterna där slaveriet har börjat avskaffas.

Och sedan kommer vi till vår tid – 1900-talet och 2000-talet. Då handlar det om en kurdisk mormor som ständigt återkommer till det vackra och samtidigt traumatiska minnet av hur hon blev bortgift vid tretton års ålder. En japansk flicka minns hur hon drabbades av atombomben i Hiroshima den 6 augusti 1945. Sandra i Sydafrika drabbas av apartheid, trots att hennes föräldrar räknas som ”vita”. Och Chen i Kina, vars föräldrar är universitetsutbildade, drabbas av kulturrevolutionens repressalier och förtryck 1971.

Usun på Borneo är en nutida vildmarksflicka, vars folk hotas av skogsskövlande kapitalister. En indisk byflicka och hennes familj drabbas av förtryck på grund av seglivade vanor från kastväsendets tid – trots att detta sedan länge är förbjudet. Hon är den enda flickan i boken som hämnas, och tar till vapen. Bokens sista berättelse handlar om en palestinsk flicka i Gaza, som drabbas av israeliska vedergällningsaktioner.

Boken vänder sig till barn mellan 8 och 12 år. Jag kan tycka att berättelserna är väldigt sorgliga. Fast de är väl sanna (boken avslutas med en källförteckning.) Dessutom är de korta, episodiska, och gräver inte ner sig i långvariga beskrivningar av skräck och blodsutgjutelse. Och följs, som sagt, av faktarutor.

Själv skulle jag gärna ha velat ha en karta också. Och kanske några fotografier. Men bokens enda bilder är Lina Bodéns svartvita flickporträtt – ett till varje kapitel. Alla flickorna är sagoaktigt vackra, draperade i tyg, med vind i håret, och stora fjärrskådande mangaögon, eller slutna ögonlock med långa ögonfransar.

Jag tänker att även en flickornas historia bör ha rätt att idealisera sina hjältar en smula, om nu det kan vara till någon tröst.

.

Ämnet
Historia handlar nästan aldrig om barn och särskilt inte om flickor. Kristina Lindström har tidigare skrivit Flickornas historia, om svenska flickor från stenåldern fram till våra dagar och Flickornas historia – Europa. Med tredje boken Flickornas historia – Världen berättar hon om sjutton flickor från olika världsdelar och olika epoker.

Skribenten
Kajsa Öberg Lindsten är kritiker och översättare. Medverkar regelbundet på GP Kultur. Har bland annat översatt Svetlana Aleksijevitj från ryska.