Konstlördag 27/11

ANNONS
|

Natalia Kamia

Galleri Mors mössa

t o m 12/12

En av de finaste institutionerna i svenskt konstliv är ett pyttelitet galleri i Göteborg – nämligen Mors mössa där Margareta Orreblad i fyrtio år ställt ut spjutspetsen i främst svensk konst utan att någonsin snegla åt profitabla trender. Varje konstnär får bara ställa ut en gång på galleriet vilket gjort det till en samtidsencyklopedi. En vägledande tanke är att visa en vitalitet i framkant, konst som fordrar ovanliga medel. Så välkommet att hon tilldelades Dynamostipendiet i våras.

Jag ser Natalia Kamias aktuella utställning och blir skönt desorienterad. Hon är så expansiv. Här handlar det om att minutiöst försöka översätta färghjulet, den kromatiska skalan och zodiaken. Jag läser tålmodigt. Det verkar prilligt, men den intellektuella energin vill inte vika sig. Så upptäcker jag att det också handlar om att bygga fraktalerna till en hård men spröd snökristall. Kamias egen klaviaturmusik är melankoliskt vacker. Lite som det ensamma barnets lekar. Som klingdikter. Höres på www.nataliakamia.blogspot.com

ANNONS

Joachim Carlsson

Galleri Thomassen

t o m 12/12

En genomtänkt utställning använder gärna den fysiska lokalen som meningsplan för bilderna. Joachim Carlssons aktuella utställning är ett fint exempel. Den är som en blandning av rumslig rebus och hypersensibelt skiktmåleri. Bildtraditionerna ligger också i decennielager här (Warhol, Jasper Johns, Ann Edholm ...). Motsatserna spelar genom rummen. Gissar jag rätt handlar det ibland om de koder och tecken som placerar oss i olika rumsliga hörn. Vi inpräntar fyrsiffriga koder. När konstnären gör sin personliga kod till 0831 låter det som två svenska städer. Fast åttan ser bra mycket ut som en bilbana för en tioåring.

På avstånd verkar det ibland som pop, men tätt inpå upptäcker jag den hypersensibla, tålmodiga bildbehandlingen. Formerna mjuknar elegant i uv-lacken, starkast i tre stora svart-vita dukar som ritar en elementär karta över världens hörn. Joachim Carlssons konst förefaller mig otvungen och metodisk på en gång.

Anders Hammarstrand

Wetterling Gallery

t o m 18/12

Var går gränsen mellan design och skulptur? Sannolikt i formen av en stol som vi inte vet om vi kan sitta i eller inte. Anders Hammarstrands mycket sparsmakade konstnärskap växlar mellan konstruktivistiska friser med egen erotisk-egyptisk stil – och stolar. De tidigare väggbilderna är som bäst säregna i sin dualistiska könskamp. I de senare fullbordas formreduktionen mästerligt genom de tre mondrianfärgerna rött, gult och blått. Det är de pjäserna som jag fixeras av eftersom de utgör en sorts förstorade leksaker med mönstergill finish. Varje stol har fått sitt envetna fast ändå undertryckta ansiktsuttryck, men säg vilket.

ANNONS
ANNONS