Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    Komplicerat och passionerat i 1920-talets Berlin

    Maria Edström läser turkiske Sabahattin Alis nyupptäckta frihetsappell Madonna i päls.

    Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

    Roman

    Sabahattin Ali

    Madonna i päls

    Översättning: Mats Andersson

    Albert Bonniers förlag

    Raif, en turkisk ung man blir som besatt av ett självporträtt av en ung kvinna med titeln Madonna i päls under en vistelse i Berlin på 1920-talet. På galleriet dit han går dag efter dag dyker till slut konstnärinnan, Maria Puder – som också sjunger på nattklubben Atlantik – upp. Och en passionerad och komplicerad vänskap inleds mellan de två.

    Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

    LÄS MER: I Babylon Berlin står Hitler i kulisserna

    Redan vid deras första möte sätts tonen, de talar båda om sin bedövande ensamhet; Raifs under ”hela livet och ända sen min barndom”. Maria säjer sig kvävas av sin: ”lika ensam som en sjuk hund.” Maria varnar för sin manhaftighet och ser hos Raif något man ”annars bara ser hos unga flickor.”

    Generationsroman. Sabahattin Ali fångar livskänslan och sin tids mentalitet och unga önskningar i Madonna i päls.. Bild: Filiz Ali

    Sabahattin Alis roman Madonna i päls som kom ut i Turkiet 1943 har en generationsromans alla kännetecken; ger en livskänslas, en tids mentalitet och unga önskningar ett uttryck, helst i en tid av förvandling men där själva omdaningen inte står i romanens fokus.

    Men boken fick ett ljumt mottagande när den gavs ut. Kanske berodde det på att Sabahattin Ali var en politiskt kontroversiell författare i Turkiet som envist gav ut en satirtidning. Han fängslades två gånger under 1930-och 40-talen och dödades under oklara omständigheter när han försökte fly över gränsen till Bulgarien 1948. Han dog 41 år gammal och hans kropp återfanns aldrig.

    Det är först nu som man såväl i Turkiet som utomlands återupptäckt Madonna i päls och som nu äntligen kommer på svenska i Mats Anderssons formidabla översättning.

    Även inuti romanens själva konstruktion görs en litterär upptäckt. En arbetslös ung man i Ankaras 1940-tal skriver poesi utan framgång men får till slut ett jobb på en bank där han delar rum med Raif efendi, (betyder herr Raif - efendi var redan då en föråldrad titel från det osmanska riket - passande en föredetting.) Den tillbakadragna Raif efendi översätter bankens papper från tyska och håller en mycket låg profil. Vår unge berättare får tag på Raifs efendis anteckningar från 1933 där denne skriver om sitt kärleksöde i Berlin drygt 10 år tidigare.

    Då i skarven mellan 1910-och 20-tal lämnade Raif ett kaotiskt sönderfallande osmanskt imperium för att praktisera på en tvålfabrik och träffar Maria i ett likaså, efterkrigs-kaotiskt Berlin. Men tidens turbulens är bara ett stämning, en kuliss för deras umgänge med promenader, diskussioner, missförstånd och en speciell själslig intimitet. Den blyge, oerfarne och artige Raif och den emanciperade, frihetslängtande och kompromisslösa Maria har en relation som ständigt prövar ärlighetens och sanningens gränser. De två, en turk och halvjudisk tyska, är som ett slags utforskare av 1920-talets nya modernitet där det ett kort tag var möjligt att inte bry sig om hur en man eller kvinna skulle vara eller religionens, familjens och nationens påbud.

    LÄS MER: Han gjorde upp med den sociala skammen

    Madonna i päls är en intensiv och stämningsfull appell för individens frihet och också - dolt bultande mellan raderna - samhällets frihet. Kanske inte en tillfällighet att romanen återupptäckts nu. En turkisk generationsroman för vår tid.