Så är han åter i sitt Helsingfors, Kjell Westö – denne finlandssvenske författare, som mer än någon givit liv åt staden och åt Finlands 1900-tal. Hans nya roman Hägring 38 skiljer sig emellertid en del från den lysande sviten av Helsingforsskildringar, som inleddes med Drakarna över Helsingfors.
Hägring 38 är inte lika stort anlagd, personkretsen är reducerad och koncentrerad till den liberale advokaten Claes Thune och hans sekreterare Matilda Wiik. Runt dem några herrar, vänner som med jämna mellanrum möts i Onsdagsklubben för att äta gott och diskutera. Närvarande, direkt eller indirekt, finns också Wiiks närmaste och den hustru som gått ifrån Thune, lämnande tomrum, längtan och svek efter sig.
Kjell Westö har ett rikt språk som räcker till allt: till de levandegjorda miljöerna, till berättelserna ur vardagen, till huvudpersonernas tankar och känslor, till bilderna av samhället. Hans historiska och politiska kunskaper är djupa och han visar återigen hur Finlands blodiga historia påverkar människornas nu. Såren från det finska inbördeskriget 1918, då de röda stod mot de vita, blöder alltjämt och där, i det krig som krävde mer än 40000 liv, finns hemligheten bakom Matilda Wiiks skörhet, orsaken till hennes personlighetsklyvning (det är som vore hon tre).
1938 – världskriget närmar sig. De politiska motsättningarna mellan vännerna i Onsdagsklubben blir allt tydligare. Mötena urartar. Någon är för Hitler, andra ser faran, anar vad förföljelsen av judar kommer att innebära. Westös olika personporträtt är spegelbilder av ett splittrat samhälle och av tiden. Han skruvar åt berättelsen, ger den ett thrillerartat inslag när det förflutna hinner upp Matilda Wiik.
Hägring 38 är fylld av spänningar koncentrerade till de två huvudpersonerna som på olika vis brottas med det förflutna och med sina liv. Kjell Westö skyndar inte på, han ger berättelsen den tid som behövs och det är bra.
