- Jag måste ha en snus annars vet jag inte vad jag säger, säger Joel Kinnaman och med prillan på plats slår han sig ner i en av sofforna i Backa teaters fikarum.
Han har just bytt om efter en repetition inför nypremiären av Brott och straff, pjäsen som fick teaterkritiker att jubla när den hade premiär i november 2007. Fram till förra våren spelades den för utsålda hus och när det nu åter är dags för Joel Kinnaman att göra entré som den överspände avhoppade studenten Raskolnikov, sitter allt kvar.
- Jag missade inte en enda replik. Allt fanns kvar trots att jag inte ens hade läst igenom manuset igen. Då började jag förstå mig själv lite, varför jag är så slarvig och glömsk. Tre mobiler har jag tappat bort de senaste två månaderna. Och för två veckor sedan tappade jag bort min bil och fick åka runt i timmar för att hitta den. Antagligen är det sådant här som lagras i huvudet istället, säger Joel Kinnaman och sveper lätt med handen över rummet.
Men hur disträ Joel Kinnaman än är i det riktiga livet, kan han koncentrera sig totalt när han jobbar. Troligen en av anledningarna till att det går så bra för tillfället. Förutom en roll i den andra Arnfilmen, syntes han nyligen i dramat I skuggan av värmen, där han spelar en varmhjärtad polis som får reda på att hans flickvän är heroinist.
I juni kan vi se honom i den fjärde filmen om polisen Johan Falk och under våren pågår inspelningen av succéboken Snabba cash, där han spelar uppkomlingen JW som säljer kokain för att finansiera sitt lyxliv.
En karriärcoach hade kanske varnat Joel Kinnaman för att fastna i ett polis-brottsling-fack. Men han är övertygad om att det inte är någon risk.
- Inte för mig. Jag ser till att ge alla de roller jag får inom den genren en känslig och osäker sida. Enda gången man löper risk att hamna i ett fack är när man spelar ensidigt och inte försöker gestalta en människa med alla dess sidor. Jag försöker ta in egna egenskaper, som att man både kan ha ett starkt självförtroende och samtidigt vara väldigt osäker.
Rollen som Raskolnikov har varit omvälvande för Joel Kinnaman. Förutom att det är en urladdning rent fysiskt har han fått användning av sina erfarenheter av att ha schizofreni i familjen.
På kuppen har han blivit en bättre skådespelare.
- Det har blivit lättare att se om min rollfigur saknar något och jag har fått inspiration att kunna göra en levande person även av ett fattigare manus.
Om tio år kan han tänka sig att regissera. Det bor en liten regissör i magen, förklarar han, som gärna vill ha överblick och tänka på helheten i allt han gör. Men än så länge har han fullt upp med att ge svensk film och teater komplexa rollfigurer.
