Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    Katarina Bjärvall | Var är du? Människan och mobilen

    Kan vänskap ersättas av nätverk, samtal av kommunikation och tillit av säkerhet? Det är frågor som dyker upp efter läsningen av Katarina Bjärvalls bok om människan och hennes mobiler. Lars Åberg har läst en inspirerande tankebok.

    Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

    Bok

    Bok

    Katarina Bjärvall

    Var är du? Människan och mobilen

    Ordfront

    Från tiden för mitt första datorinköp minns jag två invändningar: hur ska man hädan­efter kunna veta vad som är ett originaldokument och hur ska man undvika att det man skriver blir pladdrigt och okoncentrerat?

    Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

    Framtida historiker kommer med andra ord att få ett helvete, och om man tidigare satte sig väl förberedd vid skrivmaskinen skulle man nu kunna strössla skärmen full med ogenomtänkta meningar.

    Mot den första mobiltelefonen fanns också invändningar. En gällde tvånget att alltid vara tillgänglig. Vem vill inte vara ifred, åtminstone någon gång under dygnet? Och strålningen; varför ville ingen ge klara besked om den?

    Nu sitter vi där med alla prylarna ständigt påslagna. Nu sitter vi där med friheten – eller om det är i klistret vi fastnat.

    Tveksamhet inför ny teknologi ses gärna av påhejarna som gränsande till moral­panik, särskilt om veckans produkter har en ungdomlig och populärkulturell touch. Det finns en utvecklingskonformism, inte minst här i världens modernaste land, som smidigt smörjer konsumtionen och gör varje reservation till något stelbent, inkrökt, bakvänt och humorlöst. Det där känner journalisten Katarina Bjärvall förstås av i sin nya bok om människan och hennes mobiler, Var är du?, där hon ändå lyckas samla frågetecknen i ett nästan oavbrutet spännande resonemang om teknikens penetrering av den mänskliga tillvaron.

    Om ”Var är du?” är en av mobilpratandets vanligaste undringar blir hennes egen så mycket större och vidare: ”Hur mår du?”

    Strukturer och avstånd har kastats över styr, kunskap och umgängesformer omdefinierats. Kraften i förändringarna kan knappast överskattas. Genom mobilkulturen flödar det privata och det offentliga in i varandra. Vi både visar upp oss och värjer oss mot insyn. I kommunikationssamhället passerar ensampratarna varandra med koncentrationen vänd inåt. På sociologspråk kallas den hänsynsfull ouppmärksamhet, denna omgivningens tillvänjning vid ett mobilflöde som många egentligen uppfattar som integritetskränkande.

    Branschens finansiering av forskarna gör Bjärvalls skepsis rimlig: sätts gränsvärdena med omsorg om affärerna eller om hälsan? Ny teknik beskrivs som miljövänlig, men har här en glåmig baksida i asiatiska sammansättningsfabriker och afrikanska gruvhål. Och sedan kommer skrotningen av det elektroniska avfallet, en föga anständig historia.

    Bokens centrala avsnitt handlar dock om hur vi påverkas av att all denna information, dessa ljud och bilder och textmeddelanden, ständigt injiceras i vårt mottagningssystem. Var går gränsen för överdosering? Hur hanterar kroppen och själen en stress som rimligtvis måste öka för varje ny app vi lägger till? Går det att sova sig pigg med sladden i örat?

    Teknikens genvägar gör att vårt behov av memorerad information krymper. Vi behöver inte minnas hur man räknar eller stavar. Men det kan ju ligga kunskap i att söka sig fram på långsamma, kringliga sätt. Man kan få insikter av att hamna fel. Jag har hela mitt liv älskat kartor och tyckt att det är kul att ha förmågan att snabbt orientera mig i främmande städer med hjälp av dagsljus och skyltar. Med gps behöver jag aldrig ta reda på var jag är eller hur jag hamnade här.

    Vid ett tillfälle får författaren syn på Carl Bildt på en lekplats. Han är där med sina barn, men pratar förstås i mobilen. Själv känner jag nästan varje dag ett sting av sorg när jag ser alla aniarabarn i vagn söka sina mobilande föräldrars blickar eller hur de storögt tålmodigt sitter sig igenom mammornas messande fikapauser i köpcentret. I de lägena är jag beredd att kräva mobilförbud inte bara vid bilkörning.

    Prylutvecklingen drivs av en vilja att ”ha lite kul”, skriver Bjärvall. Hon ser hur forskningen inte främst söker svar på obesvarade frågor utan vill ta fram nya produkter att fördriva tiden med. Många av funderingarna hämtar hon från sådana som Virilio, Bauman, McLuhan och Marcuse, men det är just i hennes vardagliga kamp med och mot mobilberoendet som texten får nerv och blir till en sådan inspirerande tankebok.

    ”Verkliga möten är överskattade, jag bryr mig mer om kommunikationens frekvens och säkerhet”, säger vd:n för en datakoncern.

    Kan vänskap ersättas av nätverk, samtal av kommunikation och tillit av säkerhet? Det är möjligt, men med sin välskrivna plädering för eftertänksamhet och gläntor i informationsdjungeln förstärker Katarina Bjärvall min känsla av det ligger något mänskligt bekymmersamt i en sådan förändring.

    Om själv en gång var bäste dräng verkar ensam numera vara bäste konsument.