Kalle Lind om Jerry Williams och Göteborg.
Kalle Lind om Jerry Williams och Göteborg.

Kalle Lind: Jerry hade blivit totalt omfamnad

ANNONS
|

Kalle Lind är radiopratare och manusförfattare, samt enligt sin egen beskrivning en diversearbetare i populärkulturbranschen. Tidigare i år lanserade han och reportern Ina Lundström i podcasten Snedtänkt en egenartad teori: Att Göteborg inte bara är Sveriges andra stad utan också en subkultur, och att Jerry Williams är en av få ickegöteborgare som kan ses som en representant för denna rörelse.

Läs också: Rockkungen Jerry Williams gör comeback

ANNONS

Läs också: Lär dig snacka som Jerry Williams

Först och främst: Vaddå subkulturen Göteborg?

– Det är en hårt vinklad tes som vi drev i ett av programmets allra första avsnitt. Som ickegöteborgare med ett intresse för både Göteborg och subkulturer, slogs jag en dag av att Göteborg känns som en väldigt sluten enhet. Det är fascinerande för en utomstående hur alla göteborgare verkar hänga ihop. Man har liksom en bild av att Ebbot, Ingvar Oldsberg och Broder Daniel sitter på ett hak tillsammans på Andra lång och dricker bärs.

Förklara!

– Ett exempel på hur den tanken kan uppstå är att Håkan Hellström när han spelade på Ullevi hade med sig ett gäng gästartister som snarare representerade staden än hans egen musikgenre. Där rappare skulle ha bjudit in andra rappare, kallade han istället in urgöteborgare som Tomas von Brömssen och Kapten Röd, precis som han på Scandinavium hade med sig proggsångaren Dan Berglund. Veronica Maggio dök ju också upp på Ullevi förstås, vilket sänker tesen lite. Men den är mest avsedd att provocera och väcka diskussion. Och det ligger någonting i den. Man kan se det som en värme och en kärlek, en gemenskap.

ANNONS

Hur passar urstockholmaren Jerry Williams in där?

– Det är uppenbart att Jerry, om han varit göteborgare, hade blivit totalt omfamnad av staden. Det tror jag i och för sig att han redan blir. Min bild är att han är väldigt uppskattad i Göteborg. Liksom gamla göteborgare bär han sin stadsdel Solna på kavajslaget, där han växte upp i arbetarkvarteren. Det finns en genuinitet hos honom som slår an en ton i Majorna. Trots att han vid det här laget måste vara god för ganska många millar, pratar han fortfarande om kommunism med samma slang som på 1960-talet. I Göteborg finns det sedan gammalt ett romantiskt skimmer över arbetarklassen. Att ha blåställ på sig är äkta och genuint – och det idealet delas av Jerry.

Vad har du själv för relation till honom?

– Jag är väldigt svag för Jerry Williams och blev på extremt gott humör när han var med i intervjupodcasten Värvet . I varannan mening kom det ett "kanon" eller ett "ball". Det är kanon att få spela på Kajskjulet. Lite så. Han har en ödmjukhet som det är lätt att smittas av. Till exempel vägrar han gå med på att han har gjort karriär, för sådant gör bara bondtjuvar. Och att han skulle ha talang? Inte då. Det är bara "röta". Jerry Williams hade röta när han som rörmokare på 1960-talet fick uppdraget att byta ut diskbänken på Violentsgitarristen Roffe Hammarströms farsas herrfrisering i Östermalm, vilket ju blev startpunkten på karriären. Allt han har lyckats med handlar om tur, enligt honom själv. Det är en skön attityd. Hans karriär har gått lite upp och ner genom åren, men bland annat den inställningen har gjort att han trots det ständigt har varit så uppskattad i de breda lagren.

ANNONS

Fotnot: Radioprofilen och författaren Kalle Lind har ett hjärta som bultar för Jerry Williams. I år är han aktuell med boken Högerhumor som utkommer i september.

ANNONS