Det är vår egen nutid vi vill se i klassikernas dåtid. Varje ny uppsättning kräver ny tolkning och vi kallar dem klassiker för att de håller för det.
Tjechovs Körbärsträdgården är en tragikomedi om ett övergångssamhälle där vemod och sentiment står mot förhoppningar om det nya. Godset och dess körsbärsträdgård är det gamla Ryssland och när yxhuggen ljuder i sista akten är en murken epok förbi och framtidens sommarvillor hägrar.
Tiden väntar inte i Tjechovs pjäs och nuet fylls med både glömska och förhoppningar. Peter Luckhaus uppsättning på Borås stadsteater gör inte denna pjäsens dynamik och spänningar riktig rättvisa. Den förmedlar i sina bästa stunder den ångestfyllda sysslolösheten hos dem som väntar på katastrofen och föreställningen mörknar som sig bör vackert i slutscenen. Men det förblir oklart vad den vill säga som inte redan sagts. Vi får nöja oss med en omsorgsfull beskrivning av detta bitterljuva göra ingenting som tömmer de passerades liv när den ekonomiska logiken har sin gång.
Elisabeth Åströms scenrum har en grundlösning som skapar svårigheter för spelet. De olika rummen i stycket ligger öppna för publiken, skilda åt med glest placerade möbler. Scenerierna följer en snitslad bana där entréer och sortier sker genom osynliga dörrar markerade med tröskeltecken på scengolvet och skådespelarna tvingas till omständliga rörelser.
Boråsensemblen har sina pålitliga spelare. Där utmärker sig Sven Olof Jansson som gör Ranevskajas bror, Lennart Eriksson som köpmannen Lopachin, Lars G Svenssons bokhållare och Jonathan Siléns student. Gunilla Rydholm-Eriksson har den stora rollen som godsägarinnan Llubov Andrejevitj Ranevskaja som blundat sig fram mot katastrofen. Den storslagenhet som är rollens lyckas hon inte helt förmedla.
Föreställningen lyfter de gånger fosterdottern Varja tar taktpinnen. Elin Bornell är imponerande distinkt i sitt spel och sätter sina repliker med en auktoritet som fångar. Hon skapar rum och frihet kring sin gestalt i en föreställning som annars är alltför trång, korsetterad av en olycklig scenlösning och aldrig befriad av regin.