Joy är något som ingen annan är.
Den avslutande raden i Joys vers på Lorentz superhit Där dit vinden kommer fastnar lätt på hjärnan. Kaxigt så det förslår – men samtidigt rejält underbyggt. För Joy M’Batha är något som ingen annan är. Sprudlande av energi möter hon oss iförd neonfärgad baddräkt, kungakrona, rosa cowboyboots och en ansenlig mängd guldlänkar runt halsen.
– Jag är en färgstark person och har alltid fått uppmärksamhet för sättet jag klär mig på och agerar. Jag har alltid haft olika stilar och varit intresserad av kläder. Jag köper mycket på second hand eller Ebay och tidigare sydde jag mycket själv. Men det hinner jag inte längre, säger Joy när vi satt oss ner i hennes studio för att prata.
Vi får tid att träffa henne några timmar under en kylig decemberförmiddag. Hon är mitt i en period av både spelningar och inspelningar och tackar för tillfället nej till de flesta intervjuförfrågningar.
– Det finns ingen poäng för mig att vara med på någon liten bild i varje tidning, säger Joy. Det tjänar jag inget på just nu. Då tycker jag det är bättre att fokusera på att göra mer musik.
Efter ett flertal olika erbjudanden om skivkontrakt bestämde sig Joy för att skriva på för Goldenbest, en etikett hon delar med bland andra Maskinen, Movits! och Den Svenska Björnstammen och hon beskriver själv kollegorna som sin nya familj. Goldenbest håller till i ett studiokomplex på Söder, i en lokal som den med minimalistiskt avskalad smak skulle kalla rörig, men Joy upplever den som kreativ. Här möter sammetsfåtöljer och persiska mattor sexleksaker och byggverktyg, och i taket hänger en kondom utan att någon gör en grej av det. Och jag ska vara glad att den hänger kvar där, berättar Joy, en tidigare gäst fick nämligen en obehaglig överraskning när någonting trillade ner från taket och landade i hans kaffekopp…
– Jag gillar det här stället, det är lätt att jobba här. Jag försöker komma in varje dag. Det är en annan känsla här än där jag växte upp. Hemma hos oss fick man inte ha armbågarna på bordet och det var naturligt då. Men jag har lärt mig att alla inte är vana vid att ha det så och nu sitter jag här i en studio där det hänger kondomer i taket. Och jag har aldrig mått bättre.
Växte upp i liten by
Att hon skulle bli en av Sveriges mest eftertraktade artister var dock inget som kunde anas för 15 år sedan. Joys biologiska pappa stack när hon bara var tre år gammal och Joy växte upp med sin mamma, styvpappa och fyra syskon i den lilla byn Stehag, som ligger mittemellan Eslöv och Höör. I byn, som rymde 1 100 invånare, en blomsterhandel och två pizzerior, hände inte så mycket och Joy var glad över att flytta till Malmö vid elva års ålder. Men den glädjen blev inte särskilt långvarig.
– Från att jag var 15 var allt kaos. Då separerade min mamma och min styvpappa. Min mamma var psykiskt sjuk, bipolär och missbrukade alkohol. Mina systrar sattes i fosterfamilj och jag flyttade hemifrån, berättar Joy.
– Jag har alltid tagit skitmycket ansvar och varit vuxen av mig. Men det är inte samma sak att behöva göra det för att man inte har något val längre. Det är inte kul när man måste stå där och laga mat till sig själv och köpa toalettpapper för pengar man inte har. Så ska ingen 15-åring behöva ha det. Men jag sitter ju här nu i alla fall.
Under högstadiet hade Joy varit en mönsterelev som löste sudoku på fredagskvällarna och hade toppbetyg i alla ämnen, men på gymnasiet började pluggambitionerna sjunka.
– Jag kom till en stor, respekterad skola och började kämpa. Men det är omöjligt att kämpa när man kämpar hela tiden i övriga livet. Jag började läsa natur men det gick inte att ha mitt privatliv och sen försöka lära sig om kemiska reaktioner i skolan. Man kunde inte ha tankarna på rätt ställe, säger Joy, och fortsätter:
– Det gick från att jag kunde böla av ett vg i stället för ett mvg till att jag började böla av glädje för ett G. Jag fick aldrig något slutbetyg, jag fick ett ofullständigt betygsdokument men jag kunde åtminstone ta studenten. Tanken var att jag skulle plugga upp betygen på Komvux, men då började det gå bra i karriären. Och sådana här chanser får man inte hela livet. Det är detta jag mår bra av, det är det här jag tycker är roligast just nu. Och det är ju aldrig för sent att börja plugga.
Resten av gymnasietiden drog sig Joy undan mer och mer. Hon gillade skolan i sig, men var inte lika förtjust i de andra eleverna.
– Alla var ju idioter. De hade ingen aning om vad som hände i mitt liv och samtidigt hade de mage att gnälla över att de inte fick ett Playstation i julklapp. Jag bara tänkte: menar ni allvar? Jag sitter här och skramlar ihop de sista kronorna till ett paket nudlar och snor toalettpapper från skolan.
Vändningen
Vändningen kom när Joy, en vecka efter sin 18-årsdag, gick till tatueringsstudion Salong Betong i Malmö. När hon kom ut från salongen hade hon gjort sin första tatuering men också lärt känna några nya personer. I dag har hon tio tatueringar och killarna från tatueringsstudion har blivit vänner för livet. Via dem lärde hon känna Malmös hiphopkrets och började själv testa att rappa. Och för Joy, som lyssnat på hiphop sedan barnsben, kändes allt rätt på en gång. Nu hade hon hittat sitt nya liv.
Nästa kapitel i berättelsen om Joy skrevs på efterfesten till P3 Guld förra vintern.
Själva galan var precis avklarad. Håkan Hellström och Veronica Maggio hade gått hem som stora vinnare. Efterfesten på Park Lane hade just nått sin peak när rapparen Jaqe ställde sig på scen med Joy vid sin sida, inför bland andra Timbuktu och Linda Pira. Efter några rader på den för Joy så karaktäristiska skånska dialekten var allas blickar på henne. Och sedan dess har Joy varit en av hiphop-Sveriges mest hajpade stjärnor – och detta innan hon ens släppt sin första låt.
Men efter att ha lagt verser på remixen av Linda Piras Knäpper mina fingrar och Lorentz Där dit vinden kommer togs Joy ut till att vara med i webb-tv-serien Nästa nivå, där lovande rappare fick hjälp att ta nästa kliv i karriären. I serien kunde man följa Joy när hon tillsammans med Frej Larsson och Herbert Munkhammar i Maskinen åkte till Köpenhamn för att spela in sin första egna singel. Och efter två intensiva dygn var debutsingeln Kattliv färdig.
– Jag trodde aldrig jag skulle bli den som spelas på P3 hela tiden. Det är ju ofta den musiken man hatar. Man hör den om och om igen och den fastnar i ens huvud. Jag har alltid lyssnat på musik i konstiga genrer som jag laddat ner på något sjukt ställe. Och nu är det min musik som spelas på radio. Det är konstigt, säger Joy, som genast upptäckte att publiken ville ha mer:
– Det hann inte ens gå en vecka innan alla kom och undrade när jag skulle släppa nästa låt. Det var ju kul men man känner bara att hallå, den har gått i en vecka. Den kan väl få rotera lite först. Visst är det kul att folk vill ha mer, men det sätter en enorm press på en också.
I dag har hon flyttat från Malmö till Stockholm, där hon jobbar för fullt med att färdigställa sin första ep, som förhoppningsvis ska bli klar i mars.
Känslan är allt
– Jag har försökt hitta min musikstil länge nu och det tar sin tid. Det är en hel process att bara sitta och lyssna på låtar. Det kan jag göra hur länge som helst. Och samtidigt är det så lätt att tappa fokus. Man vänder ju huvudet dit det känns roligast för stunden. Men det absolut viktigaste är att man har känslan när man gör musiken. För det hörs. Känslan är allt.
Under arbetets gång försöker Joy hålla en någorlunda låg profil. Hon vill inte att hennes hajp ska bli för stor innan hon hunnit göra mer musik.
– Jag vill att den bekräftelse jag får ska komma via musiken. Det är så lätt i dag att få en massa uppmärksamhet – det räcker med att lägga upp en bild på sig själv för att få en massa likes och kommentarer på Instagram. Då är det lätt att nöja sig med det och glömma att man inte åstadkommit något. Där vill inte jag sluta. Därför måste musiken fortsätta vara i fokus.
Känner du att det här är din revansch?
– Ja. Jag förtjänar det här mer än någon annan. Jag ville något mer, jag tog mig vidare och jag kommer aldrig att nöja mig.
Nästa anhalt är P3 Guld nästa helg, där Joy i år flyttat från efterfesten till att nu vara en av huvudakterna under själva galan. När Två Dagar träffar henne är det en månad kvar till framträdandet och Joy har storslagna planer – som hon är mycket förtegen om.
– Min stil blir starkare ju mindre jag säger. Jag har inte ens berättat för min närmaste vän om mitt uppträdande. Och jag är skitnervös inför det. Inte för att rappa inför så mycket folk, men för reaktionerna. Jag gillar ju att provocera, men nu har jag fått tona ner det. Ändå har jag ingen aning om hur det kommer tas emot. Det enda jag vet är att jag kommer vilja ha mer efteråt, säger hon, och fortsätter:
– Jag ser det så här: senast spelade jag på efterfesten. Nu uppträder jag. Nästa gång blir jag nominerad och då kammar jag hem allt.
Fakta: Mer om Joy
Namn: Joy Nirak Fikile M’Batha.
Ålder: 20 år.
Bor: Bredäng, Stockholm.
Familj: Fyra syskon.
Aktuell: Uppträder på P3 Guld 17 januari. Släpper sin debut-EP i mars.
Fakta: Tre viktiga hiphop-skivor
EMINEM: THE SLIM SHADY LP
”Det var genom Eminem jag hittade hiphopen. I dag har Eminem blivit sämre, han behöver liksom inte anstränga sig lika mycket längre. Men Slim shady-tiden var det bästa som gjorts.”
KENDRICK LAMAR:
GOOD KID, M.A.A.D CITY
”Det är konst för mig. Det är en självbiografi i rapform. Det är feta låtar, sorgliga låtar och bra övergångar. Helt enkelt det perfekta albumet.”
DIE ANTWOORD: TENSION
”Jag blir så jävla inspirerad av dem och tycker att deras stil är så jävla real.”
