Poul Perris och Jonas Sjöstedt.
Poul Perris och Jonas Sjöstedt.

Jonas Sjöstedt i terapi - nästan översympatisk

ANNONS
|

Det är populärt med terapi. Där finns en dold dramatisk resurs – det visade HBO-serien In Treatment (2008-). Sedan fick vi svenska Par i terapi (2012) med psykoterapeuten Poul Perris och denna vecka sänder radion Terapioffer – en sorts In treatment för tonåringar i P1 (20-22/1).

Terapeuten Poul Perris är nu tillbaka i serien Nyfiken på partiledaren, men det är inte frågan om någon politisk psykoterapi utan ingående samtal om hur de personliga värderingar som leder till att ett politiskt uppdrag växer fram. Alla åtta partiledarna ställer förstås upp. Ett supervalår som detta skulle det vara halvt självmord att vägra den tevesända möjligheten att få framställa sig som en "helt vanlig människa". Efter varje samtal följer ett eftersnack med två statsvetare, vilket är en välkommen idé. Det intima får då distans.

ANNONS

Först ut var Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt. Om Lars Ohly var den skrattande kommunisten är Jonas Sjöstedt den allvarlige kulturradikalen. Det vill säga att den politiska ideologin – socialism är närmast ett ickeord ett valår – fokuserar nu demokratin med inramning av grönt miljöansvar, aktiv feminism och närmast kulturliberala tankar om att "frigöra människors resurser".

Vad gäller partiets historia påpekade Sjöstedt att vänstern haft "drag av dogmatism", vilket får kallas ett understatement, men han betonade också vilket "katastrofalt misstag" som stödet till diktaturer varit. Sjöstedt behöver dock inte be om förlåtelse. Det får andra före honom göra. Runt de frågorna fanns det likväl rätt mycket gosig bävernylon (slitstark tyg som är både vind- och vattenavisande, utmärkt till overaller) även om Perris uppmärksamt återkom till vägskälen i den personliga utvecklingen.

Hos Sjöstedt handlade det mer om brådmognad än uppväxtkriser. Hans borgerliga och bildade familj var tillåtande och politiken blev hans universitet redan vid tolvårsåldern. Orättvisorna gjorde honom instinktivt vänster. Jonas Sjöstedt verkar sympatiskt nog helt sakna prestigelystnad. Risken är närmast att han kan verka översympatisk.

ANNONS