På lördagskvällen är det jubileumssändning i TV 4 för 25-årsfirande Bingolotto. Renée Nyberg leder det direktsända programmet från Lisebergshallen i Göteborg.
Nästan alla programledare är på plats: Leif Loket Olsson, Lasse Kronér, Rickard Olsson, Lotta Engberg, Marie Serneholt och såklart Ingvar Oldsberg.
Gunde Svan tackade nej. Han är på romantisk älgjaktsvecka med sin fru. Det känns fint och moget prioriterat av Gunde, som är känd för att säga ja till det mesta.
Men Jan Bylund, då? Han ville ju komma! Stackars Jan Bylund, alltså jag menar det. Enligt egen utsago har han inte fått någon inbjudan, trots att han ledde programmet i två år.
- Jag är lite förvånad, säger han till Expressen.
Han försöker anlägga en cool attityd. Det går inte så bra. Någonstans är Jan Bylunds öde själva sinnebilden av Bingolotto för mig: Det är alltid någon som kommer i kläm. Det finns alltid en sorgkant på bingolotten.
Troligen hänger det ihop med att jag inte alls såg programmet under dess glansdagar på 90-talet, när över tre miljoner bänkade sig som mest. Jag visste knappt om att det fanns. Fenomenet duttpenna var okänt för mig.
Även "superkändiseran" i början av 2000-talet gick mig förbi. Då gästades Lasse Kronér av storheter som Dolly Parton, Mark Knopfler och David Bowie. Bara tanken känns absurd i dag.
Som tv-intresserad nöjesreporter har jag följt Bingolotto de senaste tio åren och det är därför jag alltid får en bitterljuv känsla av programmet. Det är ett decennium av tillbakagång.
Artiklarna jag har skrivit om Bingolotto har mestadels handlat om tittarras, haltande lottförsäljning, flytt till mindre kanal och programledare (Jan! Marie!) som fick bära hundhuvudet för tillbakagången, fast alla rimligen förstod att problematiken var betydligt mer komplex än så.
- De var pionjärer med att aktivera tittarna och programformatet var genialiskt när det var nytt. Men nu är det inte så fräscht längre och det finns många andra program som är interaktiva, sade Johnnie Åkerström på mediebyrån Bizkit till mig 2008.
Hans menade att Bingolotto var slut. Han fick både rätt och fel, för även om Bingolotto aldrig mer kommer att bli tongivande i tv-världen så är det som att programmet på ålderns höst har hittat hem igen.
Ångesten liksom bara rann av när man slutade jaga nya grepp och föryngring och Ingvar Oldsberg tog över. Det är som det står på Wikipedia: "Att skriva med en duttpenna låter sig i princip inte göras." Oldsberg förstår att man ska dutta med en duttpenna, inget annat.
Förra hösten kom den första goda nyheten på många år, när man äntligen fick flytta tillbaka till moderkanalen TV 4, där jag tror och hoppas att Bingolotto har år av duttande kvar.
Men de borde varit snällare mot Jan Bylund.
