Alice Green växer upp i sin mammas skugga, trots att modern Charlotte sällan är hemma. Hon är en rastlös själ som lämnar sin äldre make, en distanserad professor, och sina två barn för äventyrliga resor med diffusa mål. Då och då dimper hon ner i familjens överdådiga, förfallna hus med sina stora gester, osammanhängande anekdoter och exotiska föremål. Men Alice väntar även när mamma kommit hem. Charlotte är aldrig riktigt närvarande.
Ändå är hon mer centralfigur än huvudpersonen Alice i Joanna Hershons nya roman Fånga det förflutna, hennes andra på svenska efter debuten Syskonsvek från 2001.
Vi får möta den tillbakadragna och passiva Alice under olika, förvånansvärt statiska åldrar, där hon lägger all sin energi på sina familjemedlemmar utan att någonsin nå dem. Hon förstår sig varken på modern eller brodern August: undflyende, expressiva människor med hemligheter som binder dem samman.
När båda föräldrarna är döda landar berättelsen i ett spirande efteråt. Alice ger sig iväg för att söka den försvunne August och sanningen om Charlotte. Och därigenom frigöra och finna sig själv.
Det blir naturligtvis en banbrytande resa. På ett smygande sätt förändras Alice och får för första gången i berättelsen egna drag. En identitet. "Hon hade aldrig tidigare känt att hon hade rätt att fatta ett beslut."
För Hershons roman handlar om att inte lyckas skapa sig ett eget utrymme, egna mål, utan att ständigt leva genom andra. Det är en bok om låsta familjepositioner och det tysta, välartade barnets plats i periferin. Alice är därför en blek huvudkaraktär - händelsernas svaga reflektor, vilket här skapar en tröttande distans. Trots stor mystik och dramatik finns det något dämpat över berättandet, tätt knutet till huvudpersonens karaktäristika.
Joanna Hershon målar upp en intressant familjebild, med komplexa relationer, men jag blir inte av med känslan att vi bara får se den på avstånd. Hur detaljerat det än blir. Och även om händelserna beskrivs utförligt, med stora ord, verkar ingenting spela någon riktig roll.
Många passager är dock stämningsfulla, och Hershon hittar ofta träffande formuleringar. Som Alices beskrivning av den vuxne, egensinnige August: "ibland verkade det som om han lärde sig vissa ansiktsuttryck genom att härma och inte hade kommit längre än till det stadium där han överdrev." Han förblir en gåta.
På originalspråk heter romanen The Outside of August, vilket är en vackrare och mer träffande titel än den svenska då den poängterar såväl utgångspunkt som drivkraft: Alices roll i familjen. Avvaktande, ständigt vid sidan om.
