Det börjar med en feltolkning. Titeln Varför vara lycklig när du kan vara normal? tror jag först är Jeanette Wintersons uppmaning till läsaren att acceptera de trista delarna i livet, det normala. Som om hon med sin självbiografi vill få läsaren att dra ner på förväntningarna.
Men orden är inte hennes utan Mrs Wintersons, en på samma gång verklig och skönlitterär karaktär som dök upp redan i debuten Det finns annan frukt än apelsiner. Nu är den storväxta och fanatiskt religiösa kvinnan tillbaka med full kraft i Jeanette Wintersons skildring av sin barndom i Accrington, strax norr om Manchester.
När jag frågar vad Mrs Winterson hade sagt om att hennes adoptivdotter i höst blir professor i kreativt skrivande på universitetet i Manchester, svarar Jeanette Winterson lakoniskt att det skulle vara ytterligare ett bevis på att dottern kom från djävulen.
Vi sitter i ett chokladfärgat hotellrum i centrala Stockholm. Jeanette Winterson har ett späckat program mellan framträdanden och intervjuer, innan hon ska vidare till Malmö. Reseschemat är fullt fram till mars, först då tänker hon börja säga nej igen.
Förutom att hennes självbiografi reser världen runt, har hon just givit ut en skräckroman i miniformat hemma i England. Den heter The Daylight gate och började som en beställning från filmbolaget Hammer films, bolaget bakom nyinspelningen av Låt den rätte komma in.
- Jag försökte förklara att jag inte skriver i genre. Men jag älskar utmaningar och jag tänkte att om det inte blir bra kan jag alltid kasta den.
Boken skildrar de så kallade Pendle-häxorna, som råkade ut för en häxprocess på 1600-talet i närheten av Wintersons hembygd. Hon har inte bara lyckats få med sina vanliga teman: en kärlekshistoria mellan två kvinnor, svek, kön och makt, utan skriver också in Shakespeare i berättelsen.
- Han skulle kunna ha varit där och då. Han framförde en version av Stormen i samma hus, just före häxbränningen.
Att Jeanette Winterson är djupt förankrad i sin uppväxtmiljö är tydligt i självbiografin. Där skildrar hon hur miljö och historia sätter spår i människor och hur hon tog sig igenom en mörk och hård barndom. Modern var skrämmande och låste ofta ute henne. När hon hittade Jeanettes bokgömma under sängen bar hon ut böckerna på gården och tände eld på dem.
Normal blev aldrig ett alternativ för Jeanette Winterson. Hon ville bli lycklig.
- Det beror förstås på att jag var adopterad. Barn som separeras från sina biologiska föräldrar ger antingen upp och drar sig undan, blir introverta och gör allt för att göra andra glada. Eller så blir de som jag: arga, självbestämmande, oberoende. Adoption är ingen neutral process.
- Jag upplevde att jag var tvungen att ta hand om mig själv eftersom jag inte kände mig omhändertagen. Jag har aldrig tänkt: "okej, livet är skit, men jag kan leva med det". Aldrig!
Men trots drivkraften att leva hamnade Jeanette Winterson under 2007-2008 i en djup depression. Hon gick in i garaget, tejpade igen dörrarna och startade bilen. Men hon räddades av sin katt, som blivit kvar i garaget och rev henne i ansiktet.
Att ha överlevt drev henne till att leta efter sin biologiska mamma. Samtidigt skrev hon om sökandet, en text som allt mer fick karaktären av en självbiografi, skriven i realtid.
- Jag hittade henne inte förrän 2010, så jag visste inte medan jag skrev hur boken skulle sluta.
I boken beskriver hon de dubbla känslorna att hitta någon som är mycket lik en och samtidigt helt okänd. Jeanette Winterson och hennes biologiska mamma håller kontakt, men framför allt har erfarenheterna tvingat fram en ny livssyn.
- Jag är mjukare och mer tillfreds. Jag trodde länge att livet var en kamp, bara att få en parkeringsplats var en strid man var tvungen att vinna. Jag trodde att jag var ansvarig för allt som hände mig. Nu vet jag att saker kan gå fel, inte för att jag har gjort ett misstag utan för att jag befinner mig i världens kaos. Om jag inte får en parkeringsplats förstör det inte min dag.
Att vara helt öppen med sitt liv har inga nackdelar, menar Jeanette Winterson. Dels är kreativt arbete i sig en lögndetektor som tvingar en att vara ärlig. Dels kan andra hitta tröst i hennes livsberättelse.
- Det skapar ett utrymme för människor att reflektera över sina egna upplevelser. Jag gör det inte för att skriva om mig själv utan för att visa komplexiteten i att leva i den moderna världen.
På bokens försättsblad tackar Jeanette Winterson sina tre mödrar: den biologiska, vännen och författaren Ruth Rendell samt Constance Winterson. Mrs Winterson alltså.
- Jag tror att hon i hemlighet skulle njuta av att ha blivit en karaktär i engelsk litteratur. Hon ville aldrig vara en nolla, och nu är hon någon som många har hört talas om och tänkt på. Det skulle hon tycka om.
Född: 27 augusti 1959
Yrke: Författare
Bakgrund: Växte upp med sina adoptivföräldrar i en djupt kristen miljö, men lämnade hemmet som 16-åring när hon hade inlett en relation med en kvinna. Hon kom in på Oxford och debuterade 1986 med romanen Det finns annan frukt än apelsiner. Därefter har hon givit ut bland annat Skrivet på kroppen och Stengudarna.
Aktuell: med självbiografin Varför vara lycklig när du kan vara normal?
