Så här stod det i ett brev som kom till Språket:
”Jag var inne i en affär och ville veta vad klockan var. Jag frågade en yngling, kanske 20 år: ”Har du en riktig klocka?” Han förstod inte riktigt frågan, han hade aldrig hört någon säga så.
Nu undrar jag: är ”Har du en riktigt klocka” ett utdöende uttryck eller dialekt? Eller är det rent av något jag hittat på själv?”
När jag läste det här brevet började jag fundera över vad jag själv egentligen sa när jag var 10 år. Kanske sa jag så: ”God dag, vet tant vad en riktig klocka är?” En del radiolyssnare kände igen uttrycket; andra berättade att de i stället frågade efter ”en rättvis klocka”.
Detta var på den tiden shorts hette kortbyxor och orange hette brandgult.
De här uttrycken är som tidsmaskiner, ungefär som gamla kompisar. Genom orden minns man miljöerna. Dialektala ord som parra, måcklig och tjomme kan också fungera på det här sättet.
Vi samlade genom radion in 95 olika uttryck för att gnida in snö i ansiktet. Vi presenterade orden landskap för landskap.
Stina Ekblad, skådespelerskan, berättade att hon läste igenom listan tills hon mot slutet hittade sitt eget ord dyvlä från Österbotten, och då mindes hon lukten av våta yllevantar och känslan när snön smälte och rann ner innanför kragen.
För göteborgare kan göra, gira, sylta eller môla väcka samma minnen. Poängen är alltså att det är de ”egna” orden man är ute efter. (Hela listan med de 95 orden finns på programmet Språkets webbplats, sök på: SR, P1, Vetenskapsradion språket).
