– Pappa, är det en lampa inne i spisen?
Sixten Appelqvist, 6 år, ställer frågan när han står tillsammans med sin lillebror Konrad, 4 år och sin pappa Per Bengtsson, och tittar in i skåpet med glashyttan där glasblåsarna arbetar framför ugnen.
Familjen fanns på plats, tillsammans med ytterligare ett par hundra personer, vid invigningen av Stadsmuseets nya basutställning.
–I skåpen finns mycket kunskap och vi hoppas att utställningen ska fungera som en bro mellan generationerna, sa museichefen Carina Sjöholm, bland annat när hon invigde.
Konstnären Signhild Häller (1896-1978) föddes i Göteborg och utbildade sig vid Slöjdföreningens skola i Göteborg och vid Valands målarskola. Hon arbetade framförallt i textil med mönsterkomposition och broderi men var också en skrivande person. Hon tyckte om att resa och började samla dockor, en hobby som hon så småningom utvecklade och gjorde tittskåp med olika teman. Hon var noga med detaljerna och anlitade skickliga hantverkare. På Stadsmuseet får besökarna möta miljöer från utdöende hantverk och handel.
– ”Jag är ingen dockmamma, jag är kulturhistoriker som vill bevara hantverkstraditioner via tredimensionella modeller”, så uttryckte Signhild det själv, berättar Anna Billing-Wetterlundh, konservator vid Göteborgs stadsmuseum, och fortsätter:
–Signhild Häller ville att betraktaren av hennes miniatyrskåp skulle känna ödmjukhet inför handens kunskap och förstå att det tar tid att lära sig material och teknik.
Konservator Billing-Wetterlundh har i flera år arbetat med att inventera och konservera de totalt 53 skåp som Häller donerat till Göteborgs stad. Allt är genomgånget, rengjort och lagat. Det har funnits utmaningar.
–De små vågarna av metall och sytråd inne i apoteket var trasiga och de var inte lätta att laga, säger Anna Billing-Wetterlundh.
I ett av skåpen skildrar Signhild Häller kommersen kring Saluhallen med torghandel vid 1900-talets början. På kullerstenstorget kan man se såväl höns och andra djur samt potatis, grönsaker, blommor och den tidens torgmadamer.
–De som fascinerar mig är att skåpen är så levande. Det pågår processer, rörelse och arbete i alla, konstaterar konservatorn, som har handelsboden som sin personliga favorit.
