Hans Gunnarsson | All inclusive
Hans Gunnarsson | All inclusive

Hans Gunnarsson | All inclusive

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

All inclusive – himmel eller helvete, beroende på vem du frågar. Hans Gunnarssons skildring drar mer åt det senare. Eller åtminstone åt ett så kallat semesterparadis där det inte går att undkomma vare sig Sverige eller sig själv.

Författaren C.G är på dekis när han får ett ovanligt uppdrag: Att åka all inclusive till karibiska Guadeloupe och skriva en roman som lockar folk att semestra där. Eller om det möjligtvis är tvärtom.

Kollektivromanen är Gunnarssons nionde bok och skulle nästan lika gärna kunna kallas en novellsamling, vilket inte borde förvåna. C.G:s yttre och inre resa är ramen, men de skilda människornas ögonblick från avfärd, flygresa, vistelsen på Guadeloupe och de svenska minnena, de är som noveller. En del färdiga, andra mer skissartade. En är urtråkig: den där två personer spelar golf. Jag klarar helt enkelt inte att ta till mig alla facktermer. Att kapitlen varvas med korta reseutvärderingskommentarer från resenärerna ger verklighetskänsla och autenticitet. Förutom de många dödsfallen har Gunnarsson fångat den svenska semestersjälen rätt väl.

ANNONS

Sammantaget kan romanen dock beskrivas som ojämn.

Den är även en metaroman. För det är frestande att läsa in Gunnarsson själv som medelålders författare med inkomstproblem. Eller att undra vem litteraturkritikern som sågat C.G så hårt är i verkligheten. Det är förstås inte så att han som huvudpersonen fått ett oemotståndligt erbjudande, men han lär ha dragit av kostnaderna för resorna. Och självfallet syns författaren själv på omslagsfotot, som del i en solstolssovande trio, med solglasögonen på. Det ser faktiskt inte särskilt mysigt ut.

Som metaroman och en berättelse om en romans tillblivelse – med konspiratorisk knorr – är den mer underhållande än som en berättelse om personer som inte kan fly sig själva. Solbadarna och drinksörplarna är inte lika obekymrade som de vill eller försöker vara. Det är underhållande men med svart kant. Det finns ett avstånd. Skribenten, om det nu är C.G eller Gunnarsson, är en iakttagare och granskare snarare än en medmänniska.

ANNONS