Länge kunde inte Hellström släppa en ny låt utan att den plockades sönder och samman i jakt på mer eller mindre uppenbara lån - eller stölder som belackarna kallade dem.
Det där har lugnat sig nu. Inte minst för Håkan Hellströms yngre publik, flickorna och pojkarna längst fram, är det Håkan som är originalet. Det är helt i sin ordning, det är så det funkar. Men kanske är det delvis därför han vill ta chansen att köra högklassig musik i högtalarna innan konserterna. Och dessutom, efter sista extranumret, alltid ber Gert, ljudteknikern, att spela något fint för publiken när den ska vidare ut i natten.
Tydlig med sin kärlek till förebilderna
För den som tar sig tid finns det hur som helst massor att hämta om man börjar böka runt i Hellströms spretiga, mångförgrenade, musikaliska rotsystem. Få artister är så tydliga med sin kärlek till förebilderna och det borde vara inspirerande för alla som gillar musik att Hellström är lika entusiastisk inför såväl Morrissey som Olle Adolphson och Silvana Imam.
Det kan kännas avlägset nu, men under sina första år som soloartist bröt Håkan Hellström en hel del tabun genom att oberört röra sig mellan indieklubbarna och Allsång på Skansen. Jag såg förresten dessutom honom och bandet göra en tämligen oannonserad spelning på ett äldreboende i Karlstad där han blandade Ted Gärdestad-låtar med sånger från den egna debuten.
Lyssna:
Förutom svensk visa och brittisk angst-pop hittar man David Bowie-anthems, Rolling Stones-rock, Sam and Dave-soul, Springsteen-drama, Byrds-pop, Dylan-energi, Stone Roses-dans, Eldkvarn-estetik och mycket, mycket mer i det som formar Håkan Hellströms musik.
Givetvis finns det en röd tråd. Det som knyter samman allt det som kan höras eka i Håkan Hellströms låtar är att det är musik full av distinkt kanaliserad energi, bullrande romantik, stora känslor och inte minst starka, vackra melodier.
Punk, hiphop eller reggae
Samma sak med de artister som Hellström gjort till vana att bjuda upp på scenen. Erik Lundin, Silvana Imam, Thåström, Veronica Maggio, Kapten Röd och alla de andra delar samma slags glöd som Håkan Hellström själv bär på. Då spelar det ingen roll om de kommer från punk, hiphop eller reggae.
Även om det förstås är en obeskrivbar ego-boost att ställa sig inför ett fullsatt Ullevi ska det sägas att Håkan Hellström varit ödmjuk och låtit sina gäster spela huvudrollen minuterna de är på scenen. Är man så stor och stark som Håkan Hellström måste man också flytta på sig ibland så att inte allt hamnar i ens skugga. Så låt oss välkomna Hellströms kommande time-out med att lyssna annat istället. Gammalt som nytt.
