Håkan Hellström kom hem i går kväll. Efter att ha tagit landet med storm och till och med fått det Craig David-nervösa trend-Stockholm att falla pladask kom Håkan Hellström äntligen hem igen.
Och det kändes som om hela stan var där för att ta emot honom. Som om alla de flickor och pojkar han sjunger om på debutplattan ramlat genom Vasastan och upp till Kåren. För det var tokfullt i den fula, tråkiga, trista lokalen i går. Och det var ändå massor av folk som köade utanför och som inte hade biljett - men som ville in, in i värmen. Öppningen är en klassiker redan nu; Magiskt men tragiskt, Uppsnärjd i det blå och så Ramlar.
Det räcker och blir över med ena handens fingrar för att jag ska kunna räkna upp de svenska artister som jag sett matcha en sådan rivstart.
Konserten är inte mer än knappa timmen lång. Och den ska naturligtvis inte vara ett dugg längre. Det här en urladdning. Ett desperat försök att slå sig fri. Om så bara för några ögonblick. Men det är också en hemkomst i triumf. Hellström är ett med publiken direkt från avspark. Publiken älskar honom och förälskelsen är besvarad. Det explosiva nervositeten från premiären i Malmö, då allting fortfarande fanns kvar att bevisa, har bytts ut mot pur glädje.
Det är en väldigt rolig konsert. Bejakande. Förlösande. Upplyftande. En timme att bli lycklig av. Det kommer ändå en svacka. Ljudet krånglar något och i Dom dimmiga dagarna, då valfri musikskribent på plats numera förväntas komma upp på scenen för att kyssa festföremålet, är Håkan okoncentrerad och pratig. Och jag har ju ätit vitlök den här dagen så ... Men sedan lossnar det igen och sist kommer förstås Håkan Hellström egen Thunder road och den här gången är det på hemmaplan. Känn ingen sorg för mig Göteborg och när låten sprudlar igång flyger det en plastmugg öl genom luften och jag blir dyngblöt i håret, men det gör ingenting för det var just en sådan konsert när det ska flyga öl genom luften och hjärtan ska fyllas av hopp och kärlek och upprop och då man aldrig, aldrig ska gå hem.
Trots skönhetsfläckar var det här en ändå klassisk Göteborgs-konsert och jag är helt övertygad om att den förändrade livet en smula för några av oss som var där.
Efter avslutad spelning blev det extra extranummer i form av en videoinspelning till nästa singel En vän med bil.
