Här ligger en kulturskatt begraven

Det växer tistlar och brännässlor i gravarna. Mot väggen på det lilla kapellet står en trasig grind, och mitt på grusgången ligger det en död kanin. Allt är som taget ur en bok. Här och där syns även gravstenar utmärkta med tejp – ett bevis på den upprustning som pågått på den Gamla judiska begravningsplatsen vid Svingeln sedan 2013. Nyligen blev det också känt att kulturnämnden i Göteborg bidrar med 400 000 kronor till arbetet.

Det är en liten yta i storlek mätt, men den rymmer desto mer Göteborgshistoria. Här ligger många namn som klingar bekant. Släkten Mannheimer, David Felix Bonnier och författaren och fotografen Aron Jonasson. Här vilar även Sophie Elkan, mest ihågkommen som Selma Lagerlöfs väninna, men som också hon var författare.

– Sophie Elkan har blivit betraktad genom ett väldigt kraftigt Lagerlöf-filter av eftervärlden, men var även hon en skicklig författare. Mest känd blev hon för sina historiska romaner om Ankarström och om John Hall, vars pappa grundade nuvarande Gunnebo slott, säger Helena Malmqvist, historielärare och initiativtagare till Göteborgskällan.

Sophie Elkan påbörjade sitt författarskap efter att hennes man och barn gick bort i tuberkulos. Den massiva brevväxling som sedan pågick mellan henne och Lagerlöf har i efterhand gett upphov till spekulationer i om författarna hade en kärleksrelation.

– Det sägs att Elkan var väldigt spirituell och hade mycket utstrålning. Men det är sådana saker som är svårt att veta säkert. Det sägs även att hon hade ett enormt kulturellt och socialt kapital. Ändå har hon blivit ganska osynlig. Eftervärlden sorterar bort, en del vinner och en del försvinner.

Om Sophie Elkan representerar platsen hon ligger på, halvt bortglömd av eftervärlden, så har makarna Fürstenberg en bit bort, å sin sida ett helt galleri uppkallat efter sig. På Göteborgs Konstmuseum finns Fürstenbergska galleriet med parets donerade konst, och Göthilda och Pontus var stora mecenater i dåtidens konstvärld. Paret bodde i Palacehuset i Brunnsparken där de kunde flytta in och gifta sig först efter Göthildas pappa var död, eftersom han misstyckte till äktenskapet.

– De ärvde pengar av pappan och var ofattbart rika, även om man jämför med idag. Och de stöttade Akademin Valand och konstnärer som Zorn och Carl Larsson, så att de kunde ägna sig åt att skapa på heltid. Utan deras hjälp hade vårt kulturarv kanske inte sett likadant ut idag.

Tanken med upprustningen av gravplatsen är att den ska bli mer publik, och att visa på både invandringens och judarnas betydelse för utvecklingen av Göteborg. Personer som Fürstenbergarna och Elkan.

Ansvariga för restaureringen är Bevarandegruppen för Gamla Mosaiska Begravningsplatsen och Judiska församlingen. Hittills har dränering, inventering och digitalisering av gravarna skett. Dessutom behöver man säkerställa och renovera gravstenar så att det blir tydligt vem som ligger där. Tomas Bremell från bevarandegruppen säger dock att man inte behöver vara orolig för att inte känna igen platsen.

– Vi har hjälp av bebyggelseantikvarie-expertis, och den ska restaureras men ha kvar den här gamla prägeln. En del gravstenar har sjunkit kraftigt men de kommer att få stå som det gör, stilen på platsen ska vara kvar. Däremot ska den inte vara farlig, gravstenar får inte riskera att välta. Och upplysningen om människorna som ligger begravda ska bli tydligare, platsen skall vara tillgänglig och välkomnande.

Hanna Rasmuson