Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

    "Jag är väldigt stolt över vad vi har fått till", säger Gunhild Stordalen om självbiografin "Den stora bilden". Pressbild.

    Den här artikeln ingår för dig som är kund.

    Gunhild Stordalen kämpar mot klockan

    Gunhild Stordalen slåss inte bara för miljön utan också för sitt eget liv. Men tiden kan rinna ut både för vår planet och för henne själv.

    “I hela mitt liv har det känts som om jag har ont om tid. Det är som om jag alltid har haft en inre klocka där hundradelarna räknas ned i rasande takt".

    Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

    Bristen på tid är en röd tråd i den 39-åriga norska miljöaktivisten och miljardärshustrun Gunhild Stordalens självbiografi "Den stora bilden". Boken växlar mellan tre teman; hennes engagemang i klimatfrågan, hennes dödliga sjukdom och svårigheten att ta emot kärlek.

    Texten är skriven av musikern och författaren Jonas Forsang, som även skrev hennes mans, Petter Stordalens, självbiografi. Gunhild Stordalen har skrivit om och lagt till och bokens slutliga version är nummer 34 i ordningen.

    - Jag är väldigt stolt över vad vi har fått till, men det är ju lite så som jag är att jag tänker att den kunde ha blivit ännu bättre om vi hade haft ett år till, säger hon och skrattar.

    Hon är lång och ser spröd ut. Håret, som hon tappade efter cellgiftsbehandlingarna för två år sedan, är fortfarande kort och färgat silverblont.

    Hon berättar att det var efter den sista behandlingen, då hon var nära att dö, som hon bestämde sig för att ge ut sin självbiografi.

    - Då tänkte jag att det finns så oerhört mycket som jag skulle ha gjort och berättat. Jag har fortfarande så mycket som jag tycker är viktigt att få åstadkomma, säger hon.

    Vill förändra världen

    Det hon vill berätta handlar främst om hälso- och miljöproblem och hur hon tycker att de borde lösas. För Gunhild Stordalen har sedan sju års ålder velat förändra världen, säger hon.

    - Jag har alltid haft enorma ambitioner och jag har alltid tänkt att jag kan vara med och göra skillnad. Jag valde bort barn innan jag var 20 eftersom jag tänkte att jag inte skulle kunna uppnå mina mål och samtidigt vara en bra mamma, säger hon.

    Efter att hon gift sig med den norske hotellmiljardären Petter Stordalen 2010 och fått stiftelsen Stordalen Foundation i morgongåva, lämnade hon läkaryrket och satsade på att arbeta med miljöfrågor.

    I dag är hon grundare och styrelseordförande för Eat som har som mål att hitta nya lösningar för mat och hälsa för en växande världsbefolkning i samklang med miljön.

    “Eat är min bebis”, säger hon i biografin och medan andra vill leva vidare för sina barn, så vill hon leva för sin stiftelse och miljö- och hälsofrågorna.

    Sjukdomen

    Det andra skälet till att ge ut biografin var att hon ville berätta om sin aggressiva autoimmuna sjukdom och om cellgiftsbehandlingarna, för att ge andra med allvarliga sjukdomar hopp.

    - Jag har valt att vara öppen om sjukdomen, både eftersom jag inte har så mycket val som offentlig person och för att jag har sett hur mycket det kan inspirera, säger hon.

    Det finns inget botemedel för diffus kutan systemisk skleros och Gunhild Stordalen är en av de första i världen som har genomgått experimentella cellgiftsbehandlingar i Holland två gånger. Även om risken för komplikationer och återfall är störst under de första två åren, så är det fortfarande osäkert om effekten kommer att fortsätta.

    - Läkarna har sagt att de inte tror att jag blir gammal, men mer än det kan de inte säga, säger hon.

    Men någon dödsångest har hon inte.

    - Jag har lagt undan dödsångesten. Rädslan för att inte få tillräckligt gjort innan jag dör är den som har drivit mig. Men nu har jag fått den lite mer på avstånd och jag är en envis optimist, säger hon.

    En viktig lärdom

    I dag är hennes händer och kropp stela. Hon har värk ibland. Immunsystemet fungerar inte som det ska och hon blir ofta sjuk. Ändå säger hon att hon inte hade velat vara utan sjukdomen.

    - Jag är en väldigt annorlunda person mot hur jag var för fyra år sedan, förhoppningsvis till det bättre, säger Gunhild Stordalen.

    - När du är så nedbruten och inte har någonting, då blir du oändligt mer mottaglig och osäker. Att våga vara sårbar och att ha någon att dela allt med har varit en bra upplevelse. Nu finns det ingen inre cirkel där Petter inte kommer in längre och vi växte ihop ännu tätare genom sjukdomen. Utan honom hade jag nog inte suttit här i dag, tillägger hon.