Varifrån kommer ondskan?
”Än är människornas värld inte förlorad”. Med dessa ord ur Polens nationalsång avslutas Georg Kleins senaste bok.
Med tanke på hur det ser ut i världen kan det låta som en vildsint förhoppning.
Som en röd tråd genom essäsamlingen löper resonemanget om hur vi människor slits mellan förmåga till empati och förmåga att objektifiera andra och behandla dem utan nåd.
Även om Förintelsen är ett unikum, där en statsmakt stod för en galen och kallblodig utrotningsplan, så är ondskans problem långt ifrån lösta i dag.
Georg Klein är en lärd man, numera professor emeritus vid Karolinska institutet. Medicinare alltså, med djupa insikter i humaniora.
Hur uppstår ondska och hur kan en människa uppträda som en varg mot en annan människa, homo homini lupus?
En förutsättning, menar Klein, är att mördandet normaliseras och tolereras som nödvändigt. Som ett tidigt exempel tar han den grymme kejsar Nero, en perverterad person med ett komplicerat psyke.
Mytbildning, fördomar och exkludering av oliktänkande spelar stor roll i fördömandets processer.
Överhuvudtaget visar Klein stark misstro inför alltför stora visioner oavsett vilka politiska eller religiösa system det handlar om. Varm och hjärtlig gemenskap inom en sluten krets utesluter inte fientlighet utåt. Tvärtom bidrar det till att stärka banden och tryggheten mellan likatroende. Det som ser ut som en social och psykologisk paradox blir då istället en logisk följd.
Själv uppvuxen i en sekulariserad judisk familj i Ungern har Georg Klein ett inifrånperspektiv i den judiska kulturen. Han berättar om hur förvirrad han blev som barn första gången han såg ordet zsidó, ungerska för jude, ihop med en karikatyrteckning i ett skylfönster i Budapest. Samtidigt upprätthåller han en välgörande distans till sina ämnen och till läsaren. Och även till sig själv, tror jag.
Vilket gett honom möjlighet att utan värderingar diskutera vad judiskhet är och kan vara i många olika sammanhang.
Mycket intressant och berikande läsning.
