Inte mindre än 456 personer har i ett gemensamt upprop i Svenska Dagbladet rapporterat om mängder av sexuella kränkningar inom film- och teaterbranschen i Stockholm. Här iGöteborg är stadens teaterchefer upprörda över rapporterna om sexuella kränkningar. Men de är inte överraskade.
– Både ja och nej måste jag säga. Som skådespelare har jag både sett och hört en hel del i den här branschen,samtidigt blir det alltid chockerande när man läser sådana här berättelser svart på vitt, säger Frida Röhl, konstnärlig ledare på Folkteatern.
Tidigare utredning påpekade problem
Frida Röhl tog över somkonstnärlig ledare på Folkteatern i Göteborg våren 2014 och hon har inte haft några incidenter eller rena övergrepp att ta hand om. Men hon vet att det förekommer runt om i landet, trots att en utredning redan 2010 pekade på branschens problem.
– Det mest hårresande är när någon gårtill sin chef eller skyddsombud och anmäler ett övergrepp, och det ändå inte tas på allvar.
Varför har det hänt så lite?
– Det finns inte bara ett svar på den frågan. Det fenomen som Metoo-kampanjen har synliggjort finns i många branscher, inte bara inom teatern, och vad beror det på? Vad är det för strukturer som gör att civiliserade människor tycker sig ha rätten att gå fram och kränka någon, det kan ju drabba alla, från sjuksköterskor till skådespelare.
Vad har ni gjort på Folkteatern för att stävja trakasserier på arbetsplatsen?
– Vi har såklart nolltolerans, styrdokument och levande mångfaldsplaner, men det är ju självklarheter, det räcker inte hela vägen. På Folkteatern pratar vi därför mycket, vi möjliggör samtal och arbetar med transparens. Som chef är det viktigt att man är intresserad och verkligen lyssnar på sina kollegor. På mitt senaste möte med skådespelarna tog vi upp Metoo-kampanjen och pratade mycket om den.
Sandmark chockad
Samma år som Frida Röhl blev konstnärlig ledare på Folkteatern tog Björn Sandmark över som vd på Stadsteatern. Sandmark är på resande fot när GP når honom men han har läst om de sexuella övergreppen och har nästan svårt att ta in de många berättelserna.
– Det är ingen ny fråga, den här typen av övergrepp har diskuterats tidigare, men jag är oerhört chockerad över hur utbrett det verkar vara. Jag trodde att det hade blivit bättre.
Björn Sandmark understryker att Stadsteaterns förra ledning, Anna Takanen och Ronnie Hallgren, gjorde ett jättebra jobb med att sätta Stadsteatern på kartan som Sveriges mest jämställda teater och han har inte nåtts av några rapporter alls om sexuella övergrepp under sina tre år vid Stadsteatern.
Ständigt pågående jobb
– Jag har inte fått in en enda anmälan om något sådant. Det är såklart ett ständigt pågående jobb, men jag tror att deras arbetehar gett bra resultat.
Hur jobbar Stadsteaternmed den här typen av frågor under din ledning?
– Vi har ett kontinuerligt arbete, och gjorde i vintras en noggrann genomgång av teaterns jämställdhetsarbete.
Tror du att problemen med sexuella övergrepp är värre i Stockholm än i Göteborg?
– Det vågar jag inte uttala mig om.
Hur reagerar du på de här berättelserna om sexuella övergrepp?
– Jag blir förkrossad. Det är ju helt förfärligt, säger Björn Sandmark.
"Bra policys"
För två månader sedan tog Christina Björklund över som vd på Göteborgsoperan. Trots en kort tid i huset och med många nya ansikten att lära känna var just arbetsmiljön det första somChristina Björklund satte sig in i.
– Vi har bra policys och rutiner på Göteborgsoperan, och en personalhandbok som är väldigt tydlig. Men ibland sker saker ändå. Jag har gått igenom de fall som vi haft genom åren, för det har varit några stycken, och då har operan agerat handlingskraftigt och starkt.
Vad har ni gjort?
– Vi har avskedat folk, avbrutit kontrakt och undvikit att anställa vissa personer med riskbeteende. Men vi har inte haft så många anmälningar, vad det sedan beror på är svårt att säga.
– Min kanske viktigaste uppgift som ny chef på Göteborgsoperan blir därför att skapa en kultur där man vågar prata och stå upp för sig själv och för sina kollegor.
Är det svårare att jobba mot övergrepp på en opera eller teater, där skådespelarna förväntas vara väldigt fysiska mot varandra, än på ett vanligt kontor?
– Ja, så kan det säkert vara. Men det som gestaltas på scenen är en sak, det som sker bakom och vid sidan om något helt annat, understryker Christina Björklund.
