Francisco X Stork | Marcelo i den verkliga världen

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

Marcelo bor i en trädkoja i familjens trädgård. När världen utanför känns påträngande flyr han till musiken i sitt huvud. Marcelo är också närmast fanatiskt intresserad av religion och beroende av rutiner för att inte känna oro. Hans diagnos lyder Aspergers syndrom.

Om denna intelligenta men udda kille har amerikanske författaren Francisco X Stork skrivit en vacker, spännande och ofta ganska rolig bok. Marcelo vet, i teorin, hur mänskliga relationer fungerar men när det kommer till praktiken är han novis.

Sedan skolstarten har han gått på en specialskola för barn med olika psykologiska funktionsnedsättningar; en tillrättalagd och trygg miljö där alla tagit särskild hänsyn till hans behov och sätt att tänka. Men så kommer sommaren då han fyllt sjutton år. Då hans pappa, den framgångsrike advokaten, tycker att det är dags för Marcelo att lämna sin trygghetszon och ta ett sommarjobb på postavdelningen på hans byrå.

ANNONS

Marcelos möte med denna för honom helt nya värld är rörande att ta del av. Ständigt analyserande försöker han applicera sina teoretiska kunskaper om mänskligt samspel på det som han dras in i på kontoret. Rättframt säger han så gott som alltid vad han tänker och får på ett häpnadsväckande sätt andra människor att anförtro sig åt honom, men också att bli arga. Inte minst gäller det när han blandar sig i ett av advokatbyråns fall.

Marcelo i den verkliga världen är en avslöjande och lätt filosofisk betraktelse över mänsklig samvaro. Samtidigt ligger den nära fantasy­böckers grundstory. Marcelo tvingas lämna sin trygga, välkända värld (specialskolan). Han är mycket långt ifrån att betrakta sig själv som en potentiell hjälte men snubblar på ett uppdrag som pockar på att utföras: en flicka behöver räddas. För hennes skull måste han övervinna sig själv och lära sig hantera krafterna i den nya, och verkliga, världen.

Det är både roligt och tänkvärt och för humorn, spänningen och klokskapen förlåter jag gärna författaren att han ibland blir lite väl sentimental.

ANNONS