Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Jorden får ännu en gång besök av rovdjur med rastaflätor. Pressbild.

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Filmrecension: The predator

När rovdjuren återvänder till jorden – 30 år efter originalfilmen med Arnold Schwarzenegger – springer de vilse i en förvirrad handling och blodkaskaderna skyms av flåsiga lumparskämt.

Ännu en gång petas människan ner ett pinnhål på näringskedjan när en huvudjägare från ett annat solsystem kraschlandar på jorden.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Det enda som kan stoppa rymdbesten med rastaflätor den här gången är en brokig skara bestående av en ärrad elitsoldat, hans gullige autistiske unge, en morsk forskare samt ett gäng knäppskallar på rymmen från ett militärt sinnessjukhus.

Spännande? Nja. Explosioner och lemlästningar får man sitt lystmäte av, men särskilt nervigt blir det aldrig.

Shane Black ("Dödligt vapen", "Kiss kiss bang bang") lyckas bara förse sina rollfigurer med kött och blod när han spränger dem i luften och handlingen är sönderklippt och invecklad.

Okej, så den autistiske pojken får reda på den hemliga platsen för rovdjurets rymdskepp när hans soldatpappa skickar rymdgrejer från Mexiko, men glömde betala för sin postbox, vilket lockar ett superstort superrovdjur till amerikanska bondvischan för att bekämpa ett rovdjursmyteri, som på något sätt hänger ihop med klimatförändringarna.

Tur att en smart forskarfigur, här spelad av Olivia Munn, hela tiden förklarar filmens förvirrade interna logik för oss i publiken.

"The predator" är också rejält tondöv. När Shane Black inte pepprar filmen med självironiska blinkningar till originalfilmen från 1987, låter han gänget med nippriga krigsveteraner snubbla och skoja bland blodkaskader och flygande kroppsdelar.

Okej, en och annan tuff oneliner träffar rätt, men oftast pratar vi lumparskämt och "Nakna pistolen"-vitsar som Black har pressat in med ett skohorn. "Get to the choppers!", skriker hjälten McKenna – och alla springer mot en samling Harley Davidson-motorcyklar, lämpligt nog parkerade utanför en topphemlig forskningsanläggning.

Visst var gamla "Rovdjuret" tramsig, med sin beskärda del av humor, men där tjänade den ett syfte när yrkessoldaternas manliga övermod förvandlades till panik i djungeln och filmen ekade av ångest efter Vietnamkriget. När det till sist bara var Arnold kvar, ensam och sårbar trots sina svällande muskler, var det rentav en film om utsatthet.

"The predator" från 2018 är en film om din morsa-skämt.